Och så här såg de ut:

Sometimes I'm right then I can be wrong
My own beliefs are in my songs
A butcher, a banker, a drummer and then
Makes no difference what group I'm in
I am everyday people

Then it's the blue ones who can't accept
The green ones for living with
The black ones tryin' to be a skinny one
Different strokes for different folks
And so on and so on and scooby dooby dooby

Ooh sha sha
We gotta live together

I am no better and neither are you
We're all the same whatever we do
You love me you hate me
You know me and then
Still can't figure out the scene I'm in
I am everyday people

Then it's the new man
That doesn't like the short man
For being such a rich one
That will not help the poor one
Different strokes for different folks
And so on and so on scooby dooby dooby

Ooh sha sha
We got to live together

There is a yellow one that won't
Accept the black one
That won't accept the red one
That won't accept the white one

Different strokes for different folks
And so on and so on and
Scooby dooby dooby
Ooh sha sha
I am everyday people

Grief is the price we pay for love.......snodde jag från Helgas blogg. Älska som om du aldrig blivit sviken är bättre, tycker Vita trots ärrat hjärta

Chelsea ......nu då!!!!!!!! 10 minuters förlängning det här är ju spännande fast jag inte ens är intresserad av sport. Min bästis på mellanstadiet - som blev operasångerska - var Arsenal-fan och hennes bror Chelsea-fan. De brukade spela sina fotbollsfan-skivor på full volym i varsitt rum i stora huset så att det skrällde i väggarna. Jag kommer inte ihåg Arsenals låt men Chelseas, den minns jag tydligt "Blue is the colour Chelsea is the name........winning is our game"....men hur svårt kan det vara då - just ikväll?. Hur kan man minnas text o melodi efter 35 år?

Lagen fungerar alltså....den måste fungera positivt också. Om man tänker sig en positiv kraft så måste den generera en motkraft av samma styrka. Det är min tro iaf. This is a love attack!

Okej Chelsea en minut kvar och ni behöver bara peta in ett mål för att vi ska ha 13 rätt.

Jag har tänkt på det här med förebilder. Jag har ju ett par riktiga förebilder men jag vet inte om det är samma sak som människor som jag tycker har karisma. Michael Richter är den klokaste konstnär jag känner till och jag känner inte till mycket om konst men jag vet vad jag gillar. När jag hittade faksimilupplagan av Pippi Långstrump-böckerna från 1948 och insåg de litterära kvaliteterna så blev hon min förebild......filmerna var ju bara just film. Böckerna är så väldigt vackra och anarkistiska och kloka. Jag läste dem för mina barn när de var små....eller snarare, jag plågade dem med anarkistiska Pippi utan Ilon Vikland-bilder.

När det gäller karisma så har jag Marta Vieira da Silva i UIK, Maria Andersson från Robban, Silvia Knight från Island och Moa Malm från Skellefteå

Min äldsta son har ju råkat ut för flickor som haft tillitsproblem.....några på raken och jag har försökt peppa honom: Du är ett kap och värd det bästa! Varför tror du annars att du hade fått mig som mamma!

Idag berättade jag om hemligheten som alla borde veta....det finns två saker i livet som man inte kan gå förbi.....två "sanningar", de enda man behöver leva efter - egentligen. Det första är Michael Richters devis: Allt kommer att bli bra! Den andra är: Älska som om du aldrig har blivit sviken och dansa som om ingen tittar. Så enkelt kan det vara min son. Tillit är ungefär som Newtons tredje rörelselag - varje kraft skapar en motkraft av samma styrka. Om du går in i en relation med ett bagage av brist på tillit så är det vad du kommer att få - och det funkar both ways.