Mitt liv de senaste dygnen har varit rätt så hektiska  Cirkeldiagrammet i ett tidigare inlägg har inte stämt alls. Vita - strukturerings-champion i jobbet har inte tappat bort eller glömt någoting.  Jag kör på tills jag är klar och då bryter jag ihop....men jag kör på så länge det finns "måsten"  . Det har gått

åt massor av Red Bull under min 60-milafärd och jag har fått köra med nedvevade rutor då och då för att hålla mig vaken. Ja, det är dumt att köra för fort i alldeles för halt väglag när man är utmattad efter både utbildningsdag och julbord, men det gick ju bra.....den här gången också. Eftersom jag kom från storstan med flera plusgrader igår så tänkte jag inte alls på kyla och isvindar när jag packade om igår eftermiddag för att fortsätta norrut. Det var +10 i Stockholm men -15 på slutdestinationen....dunjackan hade varit det självklara alternativet om jag hade spanat in vädret. . Förresten - kall torr luft är rena döden för långa naglar och de krackelerar en efter en.

Mamma ringde och kollade om jag hade kommit hem i ett stycke. Det hör till saken att hon totalkvaddade sin bil för några veckor sedan men ville först inte berätta det för någon. Hennes optiker hade sagt att hon var på gränsen till att få köra bil bara veckan innan smällen. Min mamma är en rolig prick. Då allt var klart med försäkringsbolag och självrisk och allt var ordnat med de två bilar som hon skadade i krocken (hon tyckte att det var grönt - men det var rött) då ringer hon upp skaderegleraren och argumenterar för att försäkringsbolaget ska värdera hennes bil lite högre.

Hennes argument var "tänk på att jag är en fattig änka och behöver nya vinteskor"....inte "jag behöver ersätta min bil och man får inte en hygglig bil för den summan". Mannen på försäkringsbolaget blev så paff och så full i skratt så att han gick med på hennes krav, för han hade aldrig hört något liknande. 

Det senaste dygnet har jag rest 130 mil sålt in ett stort uppdrag  och haft jordens bloggabstinens - samtidigt, vilken simultankapacitet?