När lill-Vita blir större kan jag säga -Jag var med när du föddes, för så är det ju. Eller föddes och föddes - när hon fick en rivstart i livet alldeles för tidigt.

Den flickan är verkligen en liten tårta. Jag har varit med tårtan hela dagen och jag har gjort misstaget att prata om mig själv i tredje person och kalla mig för "mamma"?? Hoppsan då. Är det så enkelt att falla in i samma vokabulär som man hade som småbarnsmamma. Ungen är bedårande och det är så gulligt med tandlösa leenden och babydoft. Jag var extra stolt som lyckades vyssa henne till sömns också - takterna sitter i. Jag tycker att det är lagom att få låna en liten kotte såhär i några timmar och sedan åka hem och sätta sina egna behov först igen. Allt har sin tid och idag kom jag på att det finns ju en himla massa roliga saker som man kan göra med en barnslig mormor - hoppas att lill-tårtan gillar bergochdal-bana för det gör mormor.

Själv har jag aldrig haft en mormor så jag får väl hitta på eftersom.

The Hitch Hiker's Guide to the Galaxy also mentions alcohol. It says that the best drink in existence is the Pan Galactic Gargle Blaster.
It says that the effect of a Pan Galactic Gargle Blaster is like having your brains smashed out by a slice of lemon wrapped round a large gold brick.

It said: 'The History of every major Galactic Civilization tends to pass through three distinct and recognizable phases, those of Survival, Inquiry and Sophistication, otherwise known as the How, Why and Where phases.
"For instance, the first phase is characterized by the question How can we eat? the second by the question Why do we eat? and the third by the question Where shall we have lunch?"

The knack of flying is learning how to throw yourself at the ground and miss.

Jag är inte så mycket för att debattera mina åsikter i bloggsfären eftersom jag har en förmåga att få en massa illvilliga anonyma kommentarer när jag tycker något. Jag tycker att Pär Ström funkar bra som en slags missnöjesikon för bittra män som någon gång känt sig förfördelade av en kvinna och väljer att ge feminismen skulden för sina tillkortakommanden istället för att se "the big picture". Samma invanda "samhällsmodell" är orättvis mot båda könen - så enkelt är det väl.

Jag tycker bättre om historier ur livet. Jag har en god vän som var med att starta ett känt manligt nätverk i sin stad efter ett uppmärksammat kvinnomord. Kvinnojouren fick inte finansiering och nätverkets första ågärd var att ekonomiskt säkra verksamheten. De la fram en plan till kommunen - om vi samlar in/företagssponsrar hälften, går kommunen in med den andra halvan då? Det var en väldigt ovanlig lösning men kvinnojourens finansiering är säkrad och det är väl huvudsaken. Vi pratade om "mäns kollektiva ansvar" som han tog upp som en fånig vantolkning som antifeminister tar upp i tid och otid. Han uttryckte det såhär: - Mäns kollektiva ansvar består, som jag ser det, i att jag när jag hamnar i situationer där män nedvärderar kvinnor eller skojar på ett sexistiskt sätt - tydligt säger vad jag står för. Att jamsa med och tycka att "det är väl inte så farligt" och "lite humor får man väl ha" - det funkar inte längre.

- Ja, precis som när jag är i en situation där jag förväntas fnittra åt mäns korkade skämt för att jag är kvinna och därmed inte farlig - då är det är mitt ansvar att inte fnittra, joxa med håret eller bita på pennan.

Jag hittade den här artkeln om Pär Ström igår och jag måste bara lägga ut den. Senast jag hade ett inlägg om antifeministen Pär hade jag rekord i kommentarer och blev anklagad för att inte förstå "ty, om jag hade förstått Pär Ströms teser så skulle jag ha bytt uppfattning". Med sådana hönshjärnor till fans kommer Pär inte att gå speciellt långt, tror jag.