Tjuvlyssnat 

Stockholm, Buss

Tre småkillar ~7 sitter och pratar på bussen.
Kille 1 (glatt): Snart kommer min gudfar!
Kille 2: Åh vad kul. Min är typ jättetjock och… Djurgårdare!
Kille 1 (fundersamt): … aha, min är…. AIK:are, tror jag.
Kille 2: Coolt.
Kille 3 (väldigt fundersamt): Vad är en gudfar?
Kille 1: Määäh!
Kille 2: En sån som ger dig 500 eller 1000 spänn så fort man träffas.
Kille 3: aha, då vet jag… jag har nog en sån, tror jag.

Februari, av hävd den tråkigaste och kallaste månaden men å andra sidan lite kortare, lite bättre. Vitas trötthet är som bortblåst av antibiotikan och jag undrar hur länge jag egentligen har gått och plågat kroppen den här gången. När jag räknar efter så är det nog minst 3-4 veckor. Inte konstigt att jag har varit en tröttmössa och inte har fattat hur jag ska få ihop jobbet till nästa deadline.

Här i storstan har det stormat hejvilt inatt och det verkar ha varit tufft i södra Sverige med trafikolyckor och elavbrott - Tuva heter den här varianten. Själv är jag mest intresserad av hur vädret är på Örebrotravet imorgon.

....att Staffan Göthe fått Viveka Seldahls minnespris.

Ur Wikipedia: Staffan Göthe, född Lars Staffan Göthe 20 december 1944 i Luleå, skådespelare, pjäsförfattare och regissör.

Staffan är inte bara från Luleå han har också döpt en av sina mest kända pjäser på Lulemål: Den feruketansvärda semällen från 1978. Det här sättet, att lägga till extravokaler för, att dramaturgiskt understryka att det man berättar är viktigt och spännande är ganska vanligt - fast det trotsar den norrländska förkortningsregeln...jag gör det själv!