Vita en Imelda Marcos

Klockan är inte ens lunch och jag är hemma igen, i mitt andra hem i storstan. Läste DN på flyget, en väldigt intressant essä Exil och minne.

Den handlar om hur det är att fördrivas från sin hemstad genom etniska rensningar som Königsberg/Kaliningrad efter andra världskriget. Eller Spalato/Split med anor i romarriket som hade en blandad italiensk och slavisk befolkning innan kriget. På ett ställe i essän hittade jag den här passagen:

En och annan föreställer sig möjligtvis tyskarnas närvaro i Ostpreussen eller italienarnas i Dalmatien som relativt korta parenteser i dessa områdens historia, men så förhåller det sig inte. Ostpreussens tyska befolkning började komma dit på 1200-talet och den i dag kroatiska staden Dubrovnik hade under åtta sekler en italiensktalande population och bar under alla dessa århundranden namnet Ragusa. Hur länge har det - för att här förtydliga med en jämförelse av svenska förhållanden - bott svenskar i övre Norrland?

Jag började fundera....Nederlule kyrka är väl medeltida - och kollade upp det på Wikipedia. Japp, Nederlule kyrka byggdes på 1300-talet och det lär väl ha bott en och annan svensk i området redan innan för att man skulle komma på något så befängt som att bygga en stor stenkyrka. Jag menar man bygger väl en kyrka där det finns människor, eller?

Det verkar vara så lätt, även för bildade människor, att uttrycka sig som om Norrland existerar pga 1800-talets kolonisation....som att det knappt fanns folk här innan, men det fanns folk/svenskar i Övre Norrland långt innan avvittringen.

Ultratidig morgon i Vita-land och frukost i vargtimmen. Nu har jag packat och jag släpar med mig Svenska hem av Per Svensson till Stockholm. Den är helt eljest mot Kvinnor i väglöst land av Lilian Ryd som jag läste innan. Mitt deckarintresse har tillfälligt dämpats och nu är det tydligen facklitteratur som gäller. Lyssnar mindre på Houston-rap och mer på Säkert. Tänk vad saker kan svänga.  Bromma, vänta lite för nu kommer Vita!