I en hast i väntan på flygtaxin. Nu är det dags att dra iväg igen.

Hem till mitt andra eller tredje hem beror lite på hur man räknar.

Vita Brevis lägger ner sitt okynnesbloggande för idag. 

Är jag alldeles ute och cyklar eller hade Euskefeurat ett något ansträngt förhållande till Arne Ruth?

Stampa takten hårt och fram med gitarren för här kommer ackorden! 

G Em C G
Hör upp nu moder Svea här är en bullentin
Em D7
ifrån norra norrland din fattiga kusin
G Em C G D7
nu kan vi inte längre bevilja dig kredit
Em
o tro inte mer

att vi bönar o ber
G Em D
nej nu säger vi TA HIT!
G Em C G
Ref: För... Länge har vi väntat men nu har det gått dithän
Em D7
att nu så får du lov o ta o öppna portmonnän
G Em C G D7
För... Vi som bor häruppe i Norrbottens län
Em
Vi är inte så pigga på ligga o tigga
G Em D
på våra bara knän

Jag tänkte citera Petters låt Det går bra nu men sedan läste jag texten och det kanske inte handlar om en liten iofs stressad men gladlynt arbetsmyra hör bara:

Mitt liv är the shit, tar en svinbra split, tjänar svinbra i snitt.
Så va stolt över ditt både svart eller vitt för när pengar rullar in
kan du spendera dom fritt.
Så släng en, plocka hem tre snabbt
eller locka fem om det verkligen ger napp.
Och håll hårt se till att jobba det snyggt
och är det svårt sälj för billigare styck.
Uh, va sälj för billigare styck.
Handen på glaset skrik när du drar nu, fuck off nu kör vi.

Njae kanske inte! 

Nonsensakuten uppmärksammade mig på att Björn Ranelid är en synnerligen irriterande människa och Gunde Svan.

Jag har ju haft en serie pompösa män så här kommer den i repris

Pompösa män som irriterar Vita:

Björn Ranelid

Leif GW Persson

Jan Guillou

Stig Hadenius

Ernst Brunner

Och betänk:
Ivern är inget man slösar med
den ska man ha när man skottar snö och skalar potatis!

- Jag har rest landet runt och talat med de allra kunnigaste och mest kompetenta personerna. Och jag kan försäkra er att datorn är en modefluga som inte kommer att hålla året ut.

Vi satt igår efter mötet och pratade kulturella skillnader. Uppfattas verkligen Norrbottningar som "lata, bidragsberoende och seg i kolan"? var det en tjej som frågade.

Njae Norrbottningar ses mer som ärliga, arbetssamma och pålitliga sa Västkustbon i gänget. Förr anställde man helst norrlänningar när man sökte arbetskraft i storstäderna. Men nu finns det ju inte lika mycket jobb så.....

En berättade om en hög nationell chef som talade inför sin organisation i Norrbotten och efter föredraget var publiken tyst.

Han frågade något nedslaget efteråt om åhörarna var mycket missnöjda.

-Nej, varför då? sa arrangören.

-De var ju alldeles tysta.

-Man behöver väl inte göra vågen bara för att något är bra.

Det var "Nog bra".

"Nog bra" (tillräckligt bra) är ett uttryck som jag inte har hört i övriga landet och jag tycker att det är bra i sin enkehet = Okej men inget att gå ner i brygga för.

Den här oviljan att ta till förstärkande ord är helt normal för den som har växt upp med kulturen men ses kanske som suspekt när man kommer utifrån.

Jag kan ibland få för mig att det är just det här att visa att man blir imponerad som kan ligga en i fatet längre fram och som man vill undvika till varje pris. 

En av mina återkommande mardrömmar handlar om att jag sitter i direktsändning och skrapar fram en trillion pengar i trettio år  och sedan när den sista rutan är skrapad och jag förväntas skrika eller säga något som matchar "Oh My God" som de alltid säger i "Extreme home makeover".

I drömmen fastnar jag i den där förväntningen från programledaren som jag aldrig kan uppfylla.

Det ligger inte för mig att skrika rätt ut eller bli hysteriskt glad helst om jag vet att det har ett underhållningsvärde och kan hamna på Youtube.

En norrbottning jobbar inte så.

På riktigt skulle jag nog säga att det var väl....."nog bra" typ.

Bloggen är ett ställe där jag får ut mina irritationer. Det finns en massa saker jag irriterar mig på men som jag undviker att säga det högt eftersom jag själv inte gillar folk som irriterar sig på personer och företeelser offentligt och högljutt. På bloggen är det dock okej.

Människor som irriterar mig:

Programledaren i Postkodmiljonären - för att han är så hysterisk i reklamen

Hon som i samma program delar ut checkar till folk - av samma orsak: hysterisk (dessutom är hon skentrevlig)

Programledaren i Bingolotto för att han är så hysterisk rent allmänt

Skånske travexperten i V 75 - jag förstår inte vad han säger och när jag förstår så inser jag att han inte har någon koll alls.

Lill Babs och Sylvia Wrethammar - de har alltid varit irriterande för att de är tillgjorda. Lill Lindfors har jag börjat irritera mig på på senare år. Kaj Pollak är mycket irriterande.

Jag vet att de här är folkliga men det spelar ingen roll. Frågan är väl om man kan vara folklig utan att bli irriterande?

Anders Lundin funkar för mig för jag mins honom mest för hans roll i barnprogrammet "Gretas TV-programshow ".

Hur kan det komma sig att alla ord ibland tar slut? Att man under vissa perioder kan skriva inlägg så att fingrarna knappt hänger med och anteckningsböckerna tar slut. Andra perioder är det tomt - alla roliga händelser jag bevittnar bearbetas kanske direkt, i stunden och jag har inget att tillföra Vita-bloggen. Jag skriver alltid mycket, både redaktionell text och okynnesskrivande som blogg och noveller - men flytet i jobbtexter är inte på samma sätt beroende av lust. På ett sätt kan de vara beroende av lust: det känns roligare när jag vet att uppdragsgivaren tycker att jag är bra...det är en slags lust.

Kanske lägger jag tidvis ner för mycket tid på att mata Vita-bloggen. Den känns ibland som en Tamaguchi.  Mata Vita-bloggen så att den inte dör!

Var lagom spirituell och lagom personlig och försök vara snäll - inte med Pär Ström eller Stieg Larssons brorsa men ni fattar vad jag menar?