Jaha

Det omarbetade FRA-förslaget röstades igenom ikväll - vilken överraskning...not.

 Såhär kan man tycka:

Jag har umgåtts med barnbarnet Lill-Vita idag och "torrt skinn" är väl det uttryck som känns mest adekvat. Himla glad liten illbatting iaf

Hon gillar att dra i hår och brukar ta tag i pappas brösthår när hon reser sig upp på morgonen, smärtsamt men tydligen mycket rolgt för lill-stumpan. Eller som en bekant uttryckte det: Hon vill väl ha en reaktion från "värddjuret".

Värddjuret är det djur på vilket en parasit lever, eller annars en bärare av en annan organism

Niklas Jidhe kan inte heller säga "R"....

Jag missade nationalsångerna och därmed är mitt intresse för EM-fotboll över. Jag kan dock undra om Fredrik Stoor är släkt med den kände Yngve Stoor, han med Hawaii-musiken. Sånt kan jag fundera på.

Hans Yngve Stoor, född 4 april 1912 i Stora Kopparberg, Falun, Dalarna, död 3 oktober 1985 i Älvsjö, Stockholms län, var en svensk musiker, sångtextförfattare och kompositör. Han är farbror till Bosse Stoor och far till Willard Stoor (f.1942) döpt efter Willard Ringstrand. Stoor lärde sig i unga år att spela mandolin och fiol men övergick småningom till att spela hawaiigitarr, och blev musiker och kompositör på heltid. Han bildade Yngve Stoors Hawaii-kvintett 1928 som bestod hans fru Gerda och brodern Erland1932 och spelade in sin första grammofonskiva 1934, sammanlagt lär han hunnit med att spela in cirka 500 melodier på skiva varav cirka 400 är egna kompositioner.

Min älsklingsfloskel "Lär dig livets stora gåta - älska glömma och förlåta" - får sig en omgång i dagens SvD i en artikel om myten om att försoningsarbete alltid är nödvändig efter krig och etnisk utrensning. Det är inte alls så att Rwandas plågade mäniskor mår bättre av att återuppleva hemskheter en gång till vid byarättegångar sk. gacaca. De som vittnat lider mer av posttraumatisk stress än de som inte vittnat. Det finns en övertro på försoning och att berätta "sanningen" är helande men kanske inte om man tvingas bo med förövarna som fortfarande är i majoritet. Att bli utsatt för övergrepp, berätta om det och sedan bli hånad för att man berättat - det låter inte som försoning för mig iaf.

Sanningen ska läggas som en värmande sjal kring axlarna på den som som den berör. Där så är möjligt. Det är det naturligtvis inte alltid.