.....skiner även på större villor....eller ja, ibland iaf

En eventuell fördel med att åka 50 mil ut i urskogen skulle kunna vara att man kan dra igång gräsklipparen även om man kommer fram vid midnatt. Jag var väldigt glad för att Vito fixade det vildvuxna knälånga gräset pga. min...hmmm oförklarliga ormskräck. Jag är paniskt rädd för ormar. Jag har sett en död kopparödla live en gång men aldrig något farligare. En gång hyrde jag hus vid Medelhavet och fick sista dagen höra att trädgården befolkades av stora snokar som bet sig fast och vägrade släpa taget.....där hade mina små barn lekt under aprikosträden - jag hade mardrömmar i månader efteråt

En del sa: Amen, det är ju bara snokar - de är ju inte giftiga.

För min del spelar det ingen roll alls om ormar är giftiga eller inte.

Såhär såg förresten ungefär en fjärdedel av gräsklipparen ut när den var i farten för en vecka sedan:

Den sista veckan har två av mina systrar fått svåra sorgbesked och jag vet inte hur det känns men jag känner med dem. Jag tror att sorg är väldigt svår att förbereda sig för men jag tror att om man kan närma sig stora saker med ett öppet sinne så blir man lite rikare...kanske, eventuellt.

UnderCover hade rätt det var precis en sån där......en solblekt utegrill. Här har vi grillat på ren tjurighet två gånger under veckan när det har varit uppehåll. När jag pratar med systrarna utmed Norrlandskusten säger de att det har varit en solig, varm och vacker vecka och jag har fått tag på dem antingen på stranden eller på soliga uteserveringar.

Jag har en spaning. Det är alltid såhär: I Norrland blir det kallt. Det spelar liksom ingen roll när på året det är. I södra Svealand har det iaf varit svinkallt och vi har eldat i kaminen varje dag. Idag har det gått från försommar till höststormar på ett par timmar och jag hoppas att sommaren kommer till kusten imorgon när vi når dit.