Det är torsdag idag och prick allt har gått åt skogen. Jag är inne på att jag egentligen borde lyssna på min biologiska klocka och ligga i sängen på torsdagar. Först strulade flygtaxi och sedan när jag hade trixat till en plats åt min väska i hyllan som jag inte når upp till på flyget - kommer det en farbror och trycker in sin väska i det utrymmet som jag hade mätt ut åt min väska.

- Tack så mycket, sa jag surt.

- Jaha blev du grinig nu, sa farbrorn?

- Ja, sa jag - för man ska inte ljuga.

Jag lyckades trycka in väsk-helvetet och fick en plats bredvid en mamma med en ettåring. Jag har inget emot mammor med ettåringar....men helst inte efter en jobbig vecka.

Sista sträckan med buss satt jag mittemot en virkande kvinna som jag bedömde vara i min ålder och en liten tant med rutig hatt satte sig bredvid mig.

Tanten drar igång den virkande i ett helt meningslöst samtal om mor/sonrelationer och sina egna och sönernas egenskaper - alltså hon pratar om sig själv och ignorerar den virkande kvinnans inlägg. Jag väljer ignorera för att slippa dras med i samtalet.

Jag inser snabbt att tanten antingen är senil eller har en diagnos - eller både och, för hon är rejält vimsig.

Efter en stund säger tanten:

- Är det din dotter? och pekar på mig.

- Eh nej...

Virkande kvinnan börjar berätta om sin yngsta son som är 2 år och jag klämmer i med att jag har ett barnbarn i samma ålder. Tanten tittar på mig med tom blick  och säger plötsligt:

- Jag brukar skrika åt folk för att få som jag vill men jag har svårt att skrika åt kvinnor.

Jag svarar:

- Men för mig kan du göra ett undantag, eller?

Ingen reaktion inget leende...bussen stannar och jag kastar mig ut så snabbt jag kan och tänker - skjut mig i huvudet eller ta mig åtminstone hem!