Jag tycker inte att frågan om huruvida Gud finns eller inte är speciellt svår. Ingen har lyckats bevisa att hon inte finns och det räcker för mig.

Jag har däremot svårt att tro att Stefan Hultman finns. Jag vet att han finns men ibland undrar jag om det är på riktigt.

Jag har lite svårt för extrema fysiska glädjeyttringar, kanske beroende på att jag kommer från övre Norrland (det låter lite som yttre rymden) och det Stefan Hultman har gjort sig känd för är just omotiverade fysiska glädjeyttringar i direktsänd TV.

Varje gång hans hästar vinner ett lopp så kastar sig Stefan Hultman över kommentatorerna och lyfter upp dom i luften och blir dessutom knallröd i ansiktet. På V75 igår hade han 230 i puls innan han satte igång med själva lyftandet.

Jag råkar ibland ut för att storväxta män får lust att lyfta upp mig i luften - jag råkade ut för det senast förra veckan....men för t.ex Micke Nybrink torde det här med att vara föremål för själva lyfteriet vara något udda.

Nej, vad är det för fel med det Norrbottniskt modesta sättet att uttrycka glädje:

-Okej men inget att göra vågen för.

Jag älskar nätet.

Jag såg en episod av min älsklings-serie CSI Las Vegas för ett tag sedan som hette "Leave out all the rest". Jag kände mig som en idiot efteråt för jag hängde bara med i vad som hände i karaktärernas privatliv och missade helt vem som "gjorde det".

Nu kan man enkelt kolla upp det på nätet och voila: det var en olöst mordgåta. 

Jag råkade titta på Snacka om nyheter för en stund sedan. Jag sitter inne i blåsten och försöker sakta ner mitt tempo inför resandet som sätter igång imorgon igen.

Elisabeth Höglund ondgjorde sig i programmet över kvinnors bloggande, eller kanske snarare kvinnors intresse för "ytliga" bloggar som handlar om mode och vardagsbetraktelser när män hellre läser "viktiga" bloggar om IT/datorer.

Som Elisabeth så riktigt utryckte det:

- Vad betyder egentligen vardagsbetraktelser? 

- Vadå fördomsfull....jag?

(Nej det sista sa hon inte) 

Är inte livet väldigt irriterande och opraktiskt?

Man vet ju inte hur man ska göra förrän man är i halvlek.

En del får aldrig till det. Egentligen skulle man ha behövt veta det man vet nu för länge sedan.

I slutet har man kommit på en massa bra grejer men om man försöker dela med sig av sina erfarenheter när man hamnar på äldreboendet så kommer man ändå aldrig ut i världen för att kunna dela med sig av dem.

För övrigt verkar Norges bidrag vara årets vinnare av ESC. 

Inlandskorren rapporterar att våren är på väg i Västerbottens inland:

Tack Singelmamman, jag är mallig som tusan:

Jag vill ge en award till:

Biggan för att hon ger så skojsiga kommentarer, hon är glamorös - till skillnad mot mig - och för att hon talar Dialekten med stort D

Nonsensakuten - inte för att han är tjejig utan för att han....ja ni fattar

Helga, UnderCover, GIS-mormor, Kaela, Margus, Tuna och Vildhunden alla har varit med mig länge här.

Och till sist Ångestbloggen som är en skojsig nykomling

Dessutom instämmer jag i singelmammans val av pristagare - mycket bra val allihopa