En gång för väldigt länge sedan hörde jag Bodil Malmsten i ett radioprogram där hon berättade om Andy Warhol och hans tjeckiska mamma. Varje kväll läste mamman en godnattsaga på engelska för Andy. Mammans tjeckiska brytning var så kraftig så han förstod för det mesta inte ett ord, men han sa alltid: Tack mamma.

Jag brukar tänka på det där. Min mamma är en kul tant och hon är för det mesta helt obrydd. Igår skulle vi fira nationaldag med släkt nära en tunnelbanestation som alla kunde ta sig till relativt smidigt.

I släkten, som är full av tidsoptimister, finns det två extrema tidspessimister.

Mamma kan kanske komma i tid och hon kan eventuellt låta bli att göra tio saker samtidigt i slutminuten - men jag har aldrig upplevt det.

När vi så småningom hade klivit av tunnelbanevagnen och var på väg upp för rulltrappan säger hon uppmuntrande:

- Ha, vi är ju bara 5 minuter sena.

Jag:

- Jamen sist var jag 2 minuter sen och då pratade de inte med mig på tre veckor.

Mamma:

- Jamen nu handlar det kanske inte om dig.

Touché.....jag visste inte vad man svarar på något sådant så jag bara skrattade och frågade om jag fick citera henne

- Självklart, sa mamma.

Min mamma står för sin tidsoptimism och tycker att det bara är folk utan fantasi som bryr sig om småsaker som att komma i tid.

Och vad kallas det här? Strö-ko?

För det kan väl inte vara det här:

Korren funderar på om det är sådana här bilder som har gett upphov till begreppet "koskräck"