På mitt jobb blir alla jättesnobbiga smaktalibaner när jag vill konversera om schlagerfestivalen. Annars pratar de alltid om tråkiga saker vid fikabordet men när jag fascineras av Moldaviens energiutbrott eller Tysklands smarta låt eller Frankrikes korsikanska operasnygging, då är det tvärstopp.

Musik kan vara glad, snyggt arrangerad, vacker, intelligent eller charmig men jag skulle aldrig dissa utan att lyssna först.

En kollega ursäktade sig med ett ansträngt:

- Äh, du vet jag är ju från Alternativ-festivals-generationen.

Det är jag också men det betyder ju inte att jag inte har breddat min musiksmak under livet.

Jag tror att samma människor som irriterar sig på kommersiell musik är de som pratar mest om upphovsrätt

Det är förmodligen samma människor som dömer ut countrymusik och rapmusik utan att ha lyssnat på riktigt.