Det borde inte vara en överraskning när vintern smäller till i slutet av januari - at last. Man får väl hoppas att den inte ska ta igen vad den har missat hittills så att det blir en superkall midvinter i ett halvår framåt. Allt går långsammare och lederna behöver en rundsmörjning, känns det som. Kallstart av hyrbil i -26 grader, då är jag glad att det inte är min bil.
Jag har varit hemma i en vecka i magsjuka....eller jag vet inte om det är riktig magsjuka eller om det är en låsning i nacken som ger huvudvärk som ger illamående. Jag gjorde som jag brukar - körde 60 mil på ett dygn och höll i en stor information för viktiga människor och trots mitt nyårslöfte om att sluta vara en typ A-människa så fanns inte tanken hos mig att jag faktiskt kunde säga :nej tack, jag är sjuk och kan inte komma. Så resten av veckan har jag betalat....eller iaf min kropp har betalat. Själv har jag läst deckare och druckit te och redda soppor och låtit kroppen göra som den vill.

Internet är ju himla bra till mycket och folk skryter om att de fixar tokbilliga resor på nätet. Vi ska åka till Afrika på kombinerad studieresa och verksamhetsplaneringsresa, och började kolla på flygstolar och hotell. Vi hittade en resa som vi tyckte var billig och vi hittade ett fint fyrstjärnigt hotell. Min syster som jobbar på resebyrå sa, gå in på Wing eller Apollo och kolla restresor innan ni bestämmer er.Samma hotell och direktflyg från Arlanda kostade 1000 kr mindre än om vi hade försökt fixa det själva. Om vi hade rest reguljärt så hade vi fått en resa på 11 timmar och byte i Paris och Cassablanca, nu blir det fem timmars resa utan byten och flygplansmat och transfer ingår.Man kan vara snobbig och se ner på charter hur mycket man vill men det är ganska praktiskt ibland om man inte är så sugen på äventyrligheter. Det jag oroar mig mest för är att dela rum i en hel vecka med en kollega, jag är inte van att sova tillsammans med någon och jag har sömnproblem.Min dotter tyckte att det var ett lyxproblem men å andra sidan så är hon efter fyra år med andrahandskontrakt i Sthlm, tillsammans med kompisar, van vid att sova med folk i samma rum. Jag hoppas på att ljuset i Afrika ska få liv i mig igen. Såhär saggig har jag nog aldrig varit...när jag läser gamla bloggar så inser jag ju varför....det har varit en lång mörk höst på flera sätt och på det en massa baciller som har tagit de sista reserverna.

Jag ska åka till Afrika på studiebesök! Hur gick det här till då? Om man ska räkna obesökta kontinenter så har jag Amerika och Oceanien kvar då jag kommer hem den 15:e februari - och det borde jag väl hinna med innan jag dör. Tänk vad livet är orättvist ibland.

Planet lyfte från Bromma fast det blåste 20 sekundmeter...jo, jag har varit räddare i mitt liv men det var en himla skakig resa. Snö och fyra grader kallt hemma och snöljus sent på kvällen. Jag trodde att jag skulle däcka av utmattning men fastnade i en deckare och somnade inte förrän på morgonsidan.....så kan det gå!

Nu har jag gjort det igen. Sovit en timme inatt och varit uppe hela dagen och sen somnat på soffan och vaknat halv tolv och imorgon ska jag flyga med morgonplanet och jag har inte packat än och klockan är halv tre. Varför gör jag såhär? Och varför är världen uppbyggd som om alla var morgonmänniskor?
Jag vet att om jag skulle försöka packa tidigt imorgon så skulle jag glömma hälften så det är lika bra att göra det nu, mitt i natten så blir det ordentligt gjort....vad kan jag räkna med...tre timmars sömn kanske, men vafan - det är ju bättre än en timme som inatt.

Tänk vad saker kan vända snabbt. Det finns inget som får mig att må så bra som att få känna pulsen i jobbet...nya tuffa deadlines och omöjliga projekt. Värken börjar släppa, vet inte om det beror på att tanden börjar lugna ner sig, de nya pillren eller på att jag börjar komma in i den härliga jobbstressen igen. Det är inte så att jag gillar jobbstress och deadlines för att slippa tänka på annat - det är mer det här med att ha intelligenta människor omkring mig som bollplank som gör att jag känner att jag får använda min kapacitet.
Jag känner på mig att det här kommer att bli en bra vecka.

Jävla gröna vinterväder. Det här är min första gröna vinter/jul/nyår/trettondag på 45 år....

Jag tar tillbaka, det går jättebra att jobba även med en sprängande tandvärk. Jag kommer ihåg mitt nyårslöfte att jag skulle sluta vara en typ A-människa och ta hänsyn till både kropp och intuition men det är inte lätt. Jag funkar som bäst när jag jobbar i 190....det spelar faktiskt ingen roll om kroppen skriker nej.Jag har turen att ha ett intressant och omväxlande jobb med frihet att lägga upp min tid och det hjälper nog till...Jag är så satans trött på att prata sjukdomar så jag kan spy och jag vet inte vad jag ska dra för slutsatser av att jag hela tiden åker på nya konstigheter. På sätt och vis har jag ju blivit tvingad att göra ingenting under min extralånga julledighet men jag har ju inte gjort speciellt roliga saker om man inte räknar sova middag och att vända på dygnet och slösa bort dagsljuset som roligt.På torsdag åker jag till Sthlm och det känns bara tråkigt, jag har ingen lust alls.