Jag har ju svart på vitt att vrede faktiskt är en dödssynd. Det var en dödssynd långt innan Stefan Einhorn skrev boken om Konsten att vara snäll. De 7 dödssynderna är väl förmodligen tillsammans med de 10 budorden den tidens sätt att skapa etik och moralregler för att saker ska funka människor emellan. Även om vi tar hänsyn till idéhistoria, att människor tänkt olika i olika tider, så är det väl ändå så att varje del av dödssynderna och budorden är tillämpbara?

Det finns en anledning till att de skrivits ned och efterföljts och jag förmodar att vår juridik bygger mycket på de här källorna - även om det är svårt att fälla någon för högmod eller avund. Men många brott begås pga högmod avund girighet osv.

Vrede är den värsta dödssynden, tycker jag. Man kan bli arg, ilsk, Vita kan säga cykeljävel och sparka omkull den....men....man kan använda vrede för att skrämma andra till tystnad. Man kan använda sin vrede i Stockholmstrafiken och riskera hjärtinfarkt hos sig själv eller medtrafikanter. Så - vrede är en otäck liten sak. Avund, högmod, lättja, frosseri, otukt och girighet är så allmänmänskliga och ger ingen stor anledning till diskussion. Vrede är människor i allmänhet mer benägna att vara tillåtande inför - för alla kan ju tappa tålamodet, eller hur?

Men jag tycker ju inte det.

Om man bråkar med en människa och båda är fulla av vrede då är det lika bra att ge upp för det enda man i det läget försöker göra är att få tyst på den andra. Det finns inga bra sätt att rensa luften eller att bråka konstruktivt. Att samtala logiskt om en sak man inte är överens om - det är en helt annan sak och har inget med vrede att göra.

Förresten Ruth så hittade jag en bok av Stefan Einhorn på det jättefina biblioteket också. Den sjunde dagen - den boken kommer jag att plåga er med den närmaste tiden.

Vita kommer förmodligen att återkomma till både snälla boken och snälla mannen många gånger för när man hittar en bok som berör därför att man själv har samma funderingar så händer det något. Lite som när Emil i Lönneberga och Borgmästarens son Gottfrid träffades första gången - "de kände att de var av samma skrot o korn". Einhorn känner det väl knappast men jag känner igen både skrotet och kornet.

Igår när jag kom till sidan 174 i boken Konsten att vara snäll så blev jag så lycklig så att jag skickade iväg tre sms. En till en människa som verkligen är snällast i världen, en som har fått uppmaningar av sin terapeut att lära sig att släppa ut sin ilska och den tredje till min exman som tyckte att rensa luften var bra och som "rensade luften - sin luft" med sin vrede under flera år. Yippee jag hade rätt hela tiden läs boken - konflikter är av ondo! ungefär så skrev jag.

"Ibland sägs det att konflikter är konstruktiva att det är nödvändigt och vktigt med gräl och motsättningar - att det ger oss en möjlighet att växa och att utvecklas. Jag håller inte med. Konflikter är, enligt min uppfattning, destruktiva..........Men konflikter där två människor blir arga på varandra förstör mer än de bygger upp. Därför finns det i regel bara förlorare i konflikter. Det enda vi kan lära oss av konflikter är hur vi undviker dem i framtiden"

Stefan Einhorn

Rensa luften är för amatörer och jag undanber mig att få min luft rensad för min luft blir bara förorenad när du rensar din/vår gemensamma luft.

Jag har nu alltså läst boken Konsten att vara snäll och kommit fram till att det finns en man som är några år äldre än mig och som levt ett helt annat liv och som kommit fram till precis samma slutsatser som jag. Hur höga är oddsen för det? Jag stannade ju ett tag runt hans funderingar om reciprok generositet och nu här i slutet kommer det igen det jag har tänkt och tänker.....Det man ger, det har man igen på det ena eller det andra sättet. Man är inte skapt att vara generös mot ett håll för att få något tillbaka den vägen - man är skapt att vara generös med det man har och det resulterar i att man får tillbaka någonstans - ibland där man inte har väntat sig det alls.

Vänlighet är svår att ge bort för den ges oftast tillbaka

Mark Ortman

http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_17143895.asp

Enfaldiga själviska människor tänker alltid på sig själva och resultatet blir negativt. Kloka själviska människor tänker på andra och hjälper andra så mycket de kan, och resultatet blir att de själva gynnas.

Dalai Lama

Alltså: det är inte motivet bakom handlingen som är viktigast utan handlingen i sig - det är inte tanken som räknas, det är handlingen.

Det är i högsta grad mänskligt att vara god av egoistiska skäl.

Gå och lägg dig Vita och läs om konsten att vara snäll. Lyssnar på Bollywoodmusik och tänker att det kanske får upp humöret några nummer men inte fan hjälper det......ska ge det en stund till och sen blir det nog tidig kväll kanske.

Vilken väg ska man ta egentligen?