Härmed är detta dagens låt och dagens mest genomtänkta video

En vanlig missupfattning i storstan är att de svenskar som har längst att resa till Stockholm hittar sämst. Så är det inte alls.

De flesta Norrbottningar jag känner hittar bättre i Stockholm än de flesta Stockholmare jag känner. När folk frågar mig om vägen i storstan (vilket jag sällan kan svara på) pratar de aldrig nordsvenska dialekter.

Stockholmare kan göra sig lustiga över våra dialekter men de har i de flesta fall inte en susning om att Stockholm också  är Norrbottens storstad . Det kan bero på att många har bott i storstaden en period i sitt liv, många har släktingar som bor i storstan och de flesta har en massa anledningar att resa hit. Om man räknar i tid så är det inte 100 eller 140 mil, stan är bara 1 timme och 20 minuter bort. 

Jag har aldrig träffat en Norrbottning som aldrig varit i Stockholm, däremot har jag träffat flera i sydsverige och på västkusten som t.o.m är stolta över att aldrig ha besökt huvudstaden.

Igår på flyget hem hamnade jag bredvid två män 60-. De började prata om mina uppväxtkvarter och det var ju lite intressant. Men jag förstod inte deras inbördes släktskap för de kallade varandra bror och pratade om att det bodde fyra bröder på samma gata som den ena brodern.

Jag började fundera på Korpela-sekter och Jehovas vittnen men jag fick det inte att stämma eftersom det kändes på lukten att de hade druckit en öl i väntan på det försenade plandet. En öl, ty de såg ut som en-öls-män.

Jag läste min bok men spetsade öronen - för man vill ju veta slutet på historien när man väl har börja tjuvlyssna.

De var ordensbröder i Odd fellows - inte roligare än så.

Jag kan tycka att jag liksom var värd en suspekt sekt eller iaf något mer spännande än Odd fellows.

Jag  "letar efter vinklar i världen utanför" enligt Inlandskorrespondenten

Bara så att ni vet!

Igår satt jag på ett möte där en liten pompös chef försökte sammanfatta läget - alldeles galet, men är man chef så.......

Plötsligt  petade han sig i örat med lillfingret samtidigt som han pompöst förklarade för oss andra vad vi just hade berättat för honom.

Han tar ut fingret ur örat, fortsätter att prata och stirrar på fingret.

Han stirrar förhäxat på fingret, pratar och nu börjar han räkna upp saker och skulle behöva sitt lillfinger 1-2-3-4-5.....men fastnar på 4....så han använder ringfingret två gånger istället.

Jag vet inte om det bara var jag som fascinerades och äcklades en smula. 

Dialog vid frukostbordet:

Mamma (på rungande jämtska, fast med osäkerheten hos den som aldrig svär i vanliga fall):

-Soduko fy faen vad själlöst!

Jag:

-Du förstår att du kommer att bli citerad?

Mamma:

-Ja, ja

Jag känner mig som en maxisingel utan fodral som man har spelat vårdslöst och sen bara glömt i solariet

Mammas nya kille 

"....hos detta utvalda folk fanns en själens vindögdhet som gick i arv".

Torgny Lindgren