Jag ligger i och plogar framför mig på arbetslivets upplopp. Imorgon börjar den jobbigaste arbetsveckan i historien, klockan är snart 22 och jag borde förmodligen sitta uppe hela natten och förbereda mig.

Jag litar väl på min charm som vanligt och hoppas att ingen märker att jag är helt talanglös.

För övrigt skulle jag vilja ha samma lön som nya Posten-chefen:

900.000 kr/månaden.

 Här leker man titt-ut med renarna...på motorcyklar.

14.03 är 14.03… såväl på Stockholms Centralstation

som på bangården i Jörn.

Inlandskorrespondenten

Lilla bilen har inne på okulärbesiktning idag. Nej, lite mer än okulärbesiktning var det allt. Jag blir alltid så osäker när jag måste röra mig i sådana där oljiga miljöer. Det beror kanske inte så mycket på oljan som det tysta "manliga" obegripliga sättet att organisera arbetet i verkstäder. Jag förstår aldrig hur de vill ha det och jag hör aldrig svaren som mumlas. Tur att jag hade med mig Torgny Lindgren i ryggsäcken för annars hade det blivit helt obegripligt.