Igår kom min väska först på bagagebandet på Arlanda så jag tog fart mot flygbussen och hann hoppa in i en halvtom buss. Chauffören stängde dörrarna samtidigt som resten av passagerarna hunnit få sitt bagage och sprungit fram till bussen knackade på bussdörren.

I min andra stad vid norra Norrlands kustland skulle en busschaufför i det läget stanna bussen och släppa in passagerarna men inte den här. Han bara blängde på de frusna Norrlänningarna och körde iväg.

I förrgår hade jag kanske 50 meter kvar till en busshållplats i norra Norrlands kustland, när jag såg bussen komma började jag springa. Chauffören förstod ju att jag skulle med bussen och stannade och väntade in mig.

Förra veckan såg jag en busschaufför som missat att det stod en passagerare på en hållplats, chauffören stannade på en tvåfilig väg för att ta upp den förvånade och glada passageraren.

Är det det här vi kallar kulturella skillnader?

Inlandskorrespondenten har den här veckan hittat "The road to nowhere" i Inlandet, titta bara:

Igår läste jag att en generaldirektör ville "spänna bågarna" inför 2011.

Vad menas?

• Vässa armbågarna?
• Spänna bågen = sikta bättre/högre?
• Putsa glasögonen och dra åt skruvarna i bågarna?

Jag är inte bara långsint, jag är lat också. Inte hela tiden, inte när jag håller på att jobba ihjäl mig men när jag är ledig så är jag väldigt lat och hur fint är det?

Jag hamnade i en något märklig diskussion igår. Det handlade om en människa som hävdade sin självbild som rak och ärlig, och det är väl inget fel med det, utom slutet "jag blir arg snabbt men det rinner av lika snabbt". Hon avslutade med att berätta en anekdot om en kille på jobbet som upplevt hennes ilska som okvinnligt aggressiv. Hon sa det leende och välvilligt och fick medhåll från en person som hade samma självuppfattning.

Jag:

- Men då är ju skadan redan skedd.

Alla utom en:

- ?

Jag menar att det är en alldeles för enkel förklaring att om man upplever sig som rak och ärlig och klarar av känslor som ilska på ett effektivt sätt så kan man kalla alla som fungerar på ett annat sätt för konflikträdda.

Det finns en anledning till att vrede är en dödssynd och det beror inte på att jag är konflikträdd.

En gammal stimorolask kanske inte ter sig mycket för världen men kan för någon vid ett givet tillfälle i tiden, vara det vackraste av allt

Inlandskorrespondenten