Jag har läst boken "Konsten att vara snäll" och försöker för det mesta att vara snäll också. Igår var jag inte speciellt snäll mot Pär Ström...jag var lite väl raljant i inlägget om hans talbok. Nu har jag suddat och ber om ursäkt för det som kan tyckas vara ett angrepp på hans person.

Det jag har emot Pär är hans retorik som jag finner motsägelse- och fördomsfull. Det finns flera andra bloggare som har skrivit om Pär och hans bok - t.ex Tanja.

Utan att ge mig in i polemik med något läger. Feminister (jag visste inte ens att det var ett fult ord nuförtiden), antifeminister (vad är de emot egentligen?) ....jag blir alltid motvalls när folk argumenterar för sin åsikt ungefär som de gör i Vakttornet.

Talboken Mansförtryck och Kvinnovälde

I like feminists - I think they're cute.

Pär Ström - Nääääää, inte då.

Jag är inte så mycket för att debattera mina åsikter i bloggsfären eftersom jag har en förmåga att få en massa illvilliga anonyma kommentarer när jag tycker något. Jag tycker att Pär Ström funkar bra som en slags missnöjesikon för bittra män som någon gång känt sig förfördelade av en kvinna och väljer att ge feminismen skulden för sina tillkortakommanden istället för att se "the big picture". Samma invanda "samhällsmodell" är orättvis mot båda könen - så enkelt är det väl.

Jag tycker bättre om historier ur livet. Jag har en god vän som var med att starta ett känt manligt nätverk i sin stad efter ett uppmärksammat kvinnomord. Kvinnojouren fick inte finansiering och nätverkets första ågärd var att ekonomiskt säkra verksamheten. De la fram en plan till kommunen - om vi samlar in/företagssponsrar hälften, går kommunen in med den andra halvan då? Det var en väldigt ovanlig lösning men kvinnojourens finansiering är säkrad och det är väl huvudsaken. Vi pratade om "mäns kollektiva ansvar" som han tog upp som en fånig vantolkning som antifeminister tar upp i tid och otid. Han uttryckte det såhär: - Mäns kollektiva ansvar består, som jag ser det, i att jag när jag hamnar i situationer där män nedvärderar kvinnor eller skojar på ett sexistiskt sätt - tydligt säger vad jag står för. Att jamsa med och tycka att "det är väl inte så farligt" och "lite humor får man väl ha" - det funkar inte längre.

- Ja, precis som när jag är i en situation där jag förväntas fnittra åt mäns korkade skämt för att jag är kvinna och därmed inte farlig - då är det är mitt ansvar att inte fnittra, joxa med håret eller bita på pennan.

Jag hittade den här artkeln om Pär Ström igår och jag måste bara lägga ut den. Senast jag hade ett inlägg om antifeministen Pär hade jag rekord i kommentarer och blev anklagad för att inte förstå "ty, om jag hade förstått Pär Ströms teser så skulle jag ha bytt uppfattning". Med sådana hönshjärnor till fans kommer Pär inte att gå speciellt långt, tror jag.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_732915.svd

Det finns ett utbrett men nedtystat mansförtryck i Sverige som genomsyrar den statligt finansierade feminismen, skriver debattören Pär Ström på SvD Brännpunkt. Den feministiska retoriken har accepterats av det politiska Sverige och män utmålas som "en skock lata och egoistiska härskare som super och slår sina fruar och konspirerar i bastun om hur kvinnor bäst kuvas", menar Pär Ström.

Helt fel enligt mansforskaren Lars Jalmert, verksam vid Stockholms universitets pedagogiska institution.

– Ström hör till dem som inte ser mönstret, att manssamhället även skadar männen. Feminism handlar om jämställdhet för båda könen, inte för det ena på bekostnad av det andra, säger han till SvD.se.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_731723.svd

Jag blir lite trött på debattklimatet när man ska diskutera jämställdhet. Mannen som har skrivit den här artikeln avslutar med: Vi är alla människor, och det är mycket mer som förenar oss över könsgränsen än som skiljer oss åt....ändå gör han tvärtom och ger exempel efter exempel på hur elaka "feminister" är - utan att förklara om det är alla kvinnor eller någon obskyr maffia han snackar om.

"......Denna vrångbild förstärks av forskningsrapporter som påfallande ofta är vinklade, utförda av hängivna feminister som redan från början bestämt sig för vad de vill få fram." - Är det inte så med all forskning, att man utgår från en teori?

Allt beror ju på vad man väljer att ta upp. Om en man t.ex vid en tjänstetillsättning förbigås av en kvinna med sämre meriter är det inte kvotering utan positiv särbehandling och går att överklaga på samma grunder som där kvinnor får stå tillbaka för sämre meriterade män. Chansen att få rätt i efterhand är dock liten i båda fallen. När det gäller jämförelsen mellan skillnader i förebyggande vård - mammografi och prostatacancer så tycker jag att det haltar därför att man då som motpol kan ta upp exemplet på hjärtinfarkt där symptomen ofta är olika men där man använder mäns symptom som norm.

Vi är alla människor och det finns orättvisor i samhället och det finns våld inom olika slags relationer. Det är alltid olyckligt med människor som inte kan ta sig ur/får hjälp med att ta sig ur destruktiva relationer men jag tycker att man borde samtala om hur man kommer tillrätta med det problemet istället för att säga att kvinnor faktiskt också slår män - det är sant och det är fel men för det saken framåt? Att män är offer för det mesta våldet i samhället har väl kanske inte feminister så stor del i, kan jag tycka. Att män pucklar på varandra på gator och torg och inskolas i en kultur där våld är ett accepterat beteende är däremot någonting som många kvinnor och barn får känna av.