Direktlänk till inlägg 31 maj 2008
Ibland försöker jag berätta historier ur livet för min mamma men hon missar ofta poängen. Hennes historier om sina egna relationer till människor eller företeelser har oftast som syfte att framställa henne i ett moraliskt fördelaktigt ljus.
Om jag berättar om människor jag mött och svårigheter eller trauman som folk lever med, eller om det ringer en vän som behöver stöd, då kan hon säga saker som: så du har "tagit dig an" henne/honom?
Nej, vi är nära vänner.....Nej, vi är bra kompisar.
Jag får ut exakt lika mycket av vår vänskap.
Det här har min mamma svårt att förstå. Jag berättar aldrig historier ur livet med namn eller personbeskrivning så jag skulle själv inte kalla det för skvaller, men vissa saker är så besynnerliga och fantastiska så att de är värda att berättas. Trixet är kanske att jag måste lära mig vilka som är lika intresserade som jag av den här sortens historier ur livet.
Jag har bestämt mig för att spira genuan i lovart och sätta en preventer guy på storen...och segla baklänges genom livet lite oftare. Jag har märkt att man kan säga nästan vilka obegripligheter som helst utan att folk synar. Jag har t.ex sagt att...
En (jovialisk dansk) ansvarig på Facebook sitter i Uppdrag Granskning och förklarar leende policyn för näthot med att det beror på om hotaren menar det eller inte. I Köttvärlden behöver man inte bevisa uppsåt om man t.ex. kommer med hot om våld eller...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|