Jag läser "Svenska hem" av Per Svensson. En mycket bra bok om Folkhemmets uppgång och fall - typ.

På sidan 103 står det, och jag citerar:

Städning länkas hårt till den egna kroppen och dess utsöndringar och avfallsprodukter och blir därigenom något mycket privat och intimt, mer privat och intimt än sexualiteten som det sedan länge är accepterat att låta andra intressera sig för och befatta sig med.

Svenska kändisar förväntas när som helst frimodigt och utan rodnad svara på frågor om sina onanivanor. Sina städvanor vill de helst behålla för sig själva. Det måste finnas någon fredad sektor också i ett mediasamhälle.

Little did he know.

Boken är tryckt 2002 och även om det inte är kändisar som frekventerar städprogrammen - ännu, så är nog en av poängen för de medverkande att få sina 15 minuter i rampljuset. En tjej blev av med jobbet i en te-butik efter medverkan i ett sådant program och jag kan inte låta bli att undra hur hon tänkte. 

Nej samtiden går snabbare. Jag är inte överens med de 62% som har svarat i min omröstning. Jag tror inte att tiden går snabbare för att vi blir äldre - jag tror att tiden går snabbare för att vi tillåter det.

2002 var städning en fredad sektor i mediasamhället och i veckan började man föda barn i SVT. I en intervju med en av de medverkande paren läste jag att de "hoppades att lilla Linn skulle tycka att det var roligt i framtiden". 

Jag skulle skulle tro att oddsen för det är ganska högt.

Det andra paret sa att det var "en kul grej". Det är väl vad man brukar säga när man sitter och ångrar sig.....efteråt. 

Inte fan blev det promenad - det blev städning.

-Gulligt, sa Vito.

-Ren självbevarelsedrift sa astmatikern Vita.

Ljuset är betydligt ljusare än såhär i storstaden - nu ska jag ut och spankulera - eller möjligen flanera. Andra må powerwalka, jag tar mina taxben och strosar iväg.

Jag såg Kjell Höglund, jag önskar jag var han
Jag gick dit ensam
Anna sa hon sett dig på stan
Hon sa du såg glad ut och hade ny frisyr
Hon sa den klädde dig, ah
Och jag, jag nynnar mycket men jag sjunger knappt längre

Och är du fortfarande arg?
Är du fortfarande trött?
Önskar du fortfarande att vi aldrig hade mötts?

Säkert

Jag tycker att Säkerts texter liknar Kjell Höglunds ganska mycket men det skulle jag aldrig våga säga till min dotter som avskyr Kjell Höglund

.....Det här är vad alla har sagt om mig;
Håll dig borta från elden, gå inte ute, bär alltid mössa,
klä in dig i wellpap, för du kommer skadas, ge dig aldrig hän
Du har så veka leder, du kommer skrapa dina knän  Säkert 

Januari - Kura skymmning en stund till.

Februari - Kallt så in i bomben, IKEA-ljusen räcker månaden ut.

Mars - Vårvinter med sol och skarsnö

April - Väntan på värme...kortisonspruta

Maj - Björken blommar...har man tur så blir det lite värme...Vita speedar upp. Ljus!

Juni - Pollenallergi och full speed. Ljus!

Juli - Bad och allergier och Ljus!

Augusti - Hoppla vad fort det gick, ajdå Gråbon blommar....mörka kvällar.

September - Mellanmånad med en andra blomning av Gråbo om man har tur... kreativitet i brist på värme

Oktober - Kalasmånad.

November - Kalasmånad och bunkring av IKEAs stearinljus

December - IKEA-ljusen brinner som tusan hela månaden.

Jag har aldrig kommit överens med torsdagar - jag tycker inte om dem. Det finns en massa sånger om torsdagar och inte alls så många om onsdagar och det måste ju betyda något? Den enda jag har hört om som har samma problem som jag är Douglas Adams, författaren till Liftarens guide till galaxen.

För mig är torsdagar litegrann som när jag sprang 60 meter i mellanstadiet, med taxbenen, och låtsades få skräp i ögat på upploppet för att slippa komma ultra-sist. Torsdagar är strategiskt placerade som en "spärr"innan helgen......man ska sega sig igenom en helt onödig dag innan man får slappna av. Måndagar är mer "kavla upp ärmarna och ta i"...tycker jag.

Biggans tema....är det färger, veckodagar eller listande i allmänhet - svårt att veta?

Färger....

Jag har aldrig gillat blått av någon anledning, trots att jag vet att den blivit världens populäraste färg i en omröstning. Det kan ha att göra med att mamma alltid har envisats med att måla det mesta i antingen dalablått eller en kulör tre snäpp mörkare än dalablått och med ett stänk grönt i.

Jag har nog aldrig haft något blåmålat i mitt hem, frivilligt.

I min familj har nästan alla blå eller blå-gröna ögon utom jag, jag har grön-bruna med gula fläckar. Mina ögon skiftar färg efter humör och jag har alltid önskat mig ännu mörkare/brunare ögon. Jag har bara träffat två andra människor med samma ögonfärg och Vito är den ena. Det var väldigt spooky i början att titta in i likadana ögon som mina. Nu gillar jag mina ögon fast de kunde ju vara lite mer "klarsynta".