Idag minns jag precis känslan som slog mig när jag flyttade från Norrbotten för typ hundra år sedan: Fan, vad folk är lydig och mesiga!

Jag upplevde det som att alla var rädda för att stöta sig med någon och därför höll tyst. Där jag kommer ifrån håller man inte igen.

Norrbotten är väldigt stort och man har levt med tre språk och tre kulturer (minst) i relativ lugn och ro i hundratals år. Jag kan ibland undra om det är pga att man tar konflikter på ett annat sätt än i övriga landet.

Själv gillar jag inte att bråka, och gräl i kärleksrelationer är klart överskattade.

Bråk rensar inte luft, för mig. Att ta strid för något som känns viktigt är en helt annan sak än att bråka planlöst och säga fula saker som man inte menar.

De konfliktorädda Norrbottningarna har en nyfikenhet som tilltalar mig:

Vill man veta, så frågar man. Frågar man inte så är det för att man inte vill veta och uteblivna frågor är svar i sig - det är mitt Norrbotten.

Att våga fråga är ett tecken på mod...också....att våga ta upp känsliga saker och inte sopa under mattan. 

Att hålla reda på andras konflikter är också en viktig del av.....mitt Norrbotten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Man kanske ska vända sig till hundar eller katter?

Nu är det bevisat!!

Jag har bestämt mig för att spira genuan i lovart och sätta en preventer guy på storen...och segla baklänges genom livet lite oftare. Jag har märkt att man kan säga nästan vilka obegripligheter som helst utan att folk synar. Jag har t.ex sagt att...

En (jovialisk dansk) ansvarig på Facebook sitter i Uppdrag Granskning och förklarar leende policyn för näthot med att det beror på om hotaren menar det eller inte. I Köttvärlden behöver man inte bevisa uppsåt om man t.ex. kommer med hot om våld eller...