Av en ren tillfällighet satt jag, igår på min resa söderut, bredvid en person som jag har jobbat med. Jag försökte konversera trots att jag var intill dödden trött men människan var totalt okoncentrerad på vårt samtal så det var svårt. Hon tog nämligen in alla samtal som fördes runtomkring simultant liksom. Inte för att tjuvlyssna på bra historier, som jag brukar göra, utan för att slänga ur sig goda råd och anvisningar till folk som hon inte kände - människor som inte hade bett om goda råd. Det var mycket förvirrande - för mig.

Goda, oombedda, råd är väl inget man ger folk ostraffat. Häromdagen försökte en äldre man ge mig god råd om hur jag skulle använda mina inhalatorer. Om jag hade behövt hjälp med det, vilket jag inte behöver, så skulle jag förmodligen frågat - och jag skulle då förmodligen inte frågat honom. Hur svårt kan det vara? 

Som beundrare av Rimbloggen och Katastrofala omslag så kunde jag inte hoppa över intervjun med Lasse Stefanz i dagen SvD. Lasse själv (Olle) har fått ont i handlederna och spelar inte längre trummor får man lära sig. På nya plattan har man med en symfoniorkester och varje ny platta säljer mellan, håll i er nu - 50.000 - 120.000 ex. Det kan bero på att Lasse Stefanz lyssnare inte hör till nedladdningsgenerationen men ändå, det är stort.

Det som jag blev mest förbryllad över var när Olle berättade om samarbetet med Plura (duett på nya skvan). Han sa:

-Plura gjorde det med hjärtat och det funkade mellan oss på en gång. Plura är en helnice kille som ger oss cred.

Oj, uttrycker sig dansbandshantverkare så nuförtiden.