Här tas det krafttag! 77.000 sjuka människor som nu är beviljade tidsbegränsat sjukbidrag ska inom de närmaste två åren "fasas ut".

Det betyder ökade kostnader för socialbidrag för kommunerna eftersom de här personerna inte kvalificerar sig för a-kassa och det brukar väl betyda ökande skatter, eller? Man har alltid ett val, kom ihåg det.

Man kan antingen gifta sig rikt eller bli Lotto-miljonär. Det är väl kanske inte så stor del av de här 77.000 personerna som kan göra just det valet. Men de kan ju kanske starta eget? Bli framgångsrika produktplacerande bloggare.

Det som förbryllar mig är att man inte verkar ha någon b-plan....eller snarare back-up nu när man rycker undan mattan för så många samtidigt.

I storstan är det tydligen viktigt att veta vad som är "rätt". Själv struntar jag i sånt. Rätt bransch, rätt inkomst, rätt smak, rätt adress och t.o.m rätt bostadsbolag. Bor man hos allmännyttan är man i vissa kretsar helt ute.

Sonen har fått ett förstahandskonrakt i allmännyttan och jag är glad för hans skull, första egna lyan i storstan. Aldrig mer andrahandskontrakt med ockerhyror. Då får man höra i små bisatser att det där är ju kanske inte är så märkvärdigt och att det inte är ett "rätt" ställe. Jag tycker att det är jättefint, lummigt och nyare och äldre hus, nära kommunikationer och framförallt trevliga grannar.

Jag pratade med en trevlig chilenska med barnvagn med en liten söt pojke när vi stod där och väntade på hissen. Hon hade full koll på vilka som flyttade in och ut i det här flervåningshuset med massor av lägenheter. Hon hade alltså en trevlig nyfikenhet och ett varmt intresse för sina grannar. Hon tyckt t.ex att det var jätteroligt att det var en sådan blandning i huset unga gamla och barnfamiljer.

Jag tycker att sonen har haft tur och det tycker han också och det räcker för dem som inte bryr sig så mycket om vad som är "rätt". Vi bryr oss kanske mer om att kommunicera trots omvärldens föreställningar om "Norrlänningar".

Jag har också lätt för att glömma saker. Igår glömde jag att den kartong som stod bak i bilen står där av en speciell anledning så jag slängde den helt sonika i pappersåtervinningen. Jag brukar dock komma iåg att dra av byxorna innan jag "pudrar näsan".

Det fanns en speciell skylt som jag ångrar att jag inte hann fotografera. Den fanns på en vårdcentral i en mindre kommun i Övre Norrland. Den instruktionen som fanns för hur pojkar skulle lämna kissprov i muggen var så att man rodnade.

Hade jag varit man så hade jag nog vänt på klacken.

Jag förstår inte hur man kan skriva en bruksanvisning för människor som är sjuka och samtidigt vara oförskämd. Den här nedanför den är bara rar.....och informativ.

Ett träd som speglar sig i en liten bäck i Vita-land för två veckor sedan- tänk att träd kan vara så fåfänga!

Alltså - ännu en pompös svensk man har skrivit en bok. Han ha fått urusla rescensioner men han skrattar och är glad ändå. Jag undrar vad det beror på.

Han kanske har sitt på det torra - rätt schysst karriär, typ.

Thomas kanske tänker "det var en kul grej" som man brukar säga efteråt när man sitter och våndas.

När ruelsen liksom hotar med att poppa upp.......när man minst anar det. Skojigt att han är glad iaf.

Men Bodström har inga idéer om litterär gestaltning. Han berättar och slår fast, han visar ingenting. Och hans språk saknar alla nyanser. De flesta negativa känsloreaktioner beskrivs med adjektivattributet ”jobbig”. När inte det ordet täcker upprördheten, kan en polisman tala om grova förbrytare som ”dom här hänsynslösa typerna”. Tala om domesticerat språk.

Bodström hemfaller också åt slappa tautologier och förvir­rade verbval: ”Stigs och Gerds antipati för varandra var ömsesidig och hade pågått länge.” Men antipati är ett tillstånd, inte en aktivitet.