Måndagen var en händelserik dag. På väg till tunnelbanan ropade en liten flicka:

- Titta mamma, hon ser ju ut som Madicken!

Jag tyckte mer att jag såg ut som prinsessan Leia.

Hos tandläkaren stod TV:n på och visade ett inslag om att SL måste anpassa perrongerna efter synskadade. Jag höjde ljudet och då sa en man:

- Tack!

Jag förstod inte vad han tackade för tills jag såg att han hade ett märke som det stod SRF på.

Han verkade inte synskadad själv men han verkade anta att jag inte själv var intresserad utan instinktivt förstod att han var intresserad.

Jag vet inte om det betyder att han kände sig viktig eller om det betyder att han antar att andra inte bryr sig om funktionsnedsättningar.

På tunnelbanan hem började en alkis prata med mig - på engelska. Han hostade och snörvlade och förklarade på skolengelska att han hade problem med lungorna och försökte sedan skaka tass med mig...jag höll hårt i kvällstidningen.

Efter att ha avvisat ett frieri frågade jag honom varför vi pratade engelska...han låtsades inte höra men vände sig genast till en annan resenär och utbrast:

- Tjena, hur är läget?

Jag gick av vid Fridhemsplan.

 

Biggan

10 november 2009 22:21

Haha...det är ju det här jag längtar efter..!

http://utanfarstu.bloggplatsen.se

 

Vita

11 november 2009 11:25

Faller det under kategorin Vitas vansinniga liv?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Man kanske ska vända sig till hundar eller katter?

Nu är det bevisat!!

Jag har bestämt mig för att spira genuan i lovart och sätta en preventer guy på storen...och segla baklänges genom livet lite oftare. Jag har märkt att man kan säga nästan vilka obegripligheter som helst utan att folk synar. Jag har t.ex sagt att...

En (jovialisk dansk) ansvarig på Facebook sitter i Uppdrag Granskning och förklarar leende policyn för näthot med att det beror på om hotaren menar det eller inte. I Köttvärlden behöver man inte bevisa uppsåt om man t.ex. kommer med hot om våld eller...