Jag tog den enkla vägen och tog en taxi hem, det är ungefär lika nära som hemma i Vita-staden så det blir inga stora summor. Först letade jag efter en bil från ett bolag där jag har kort men hittade inget så jag tog en annan, käne mig som en irriterad Storstads-bo när jag hoppade in i taxin och ifrågasatte hans rutt. "Varför tar du inte vänster där, det är ju närmare"? Sen sansade jag mig och kom ihåg att så gör inte en väluppfostrad Norrlänning så jag sa...jag menade inget illa jag brukar bara köra den vägen själv och det känns som att den är lite närmare. Sen började vi prata om ursprung och jag skulle aldrig ha gissat på att han var Tunisier, han hade snarare en brittisk/amerikansk brytning än den förväntade franska. Jag frågade om t.ex tunisier blir förstådda i Frankrike. Jag menar att vi läser brittisk engelska i skolan och kan ha svårt med amerikanska utryck och stavningar. Ja, fransmän tycker att vi pratar så bra franska rent grammatiskt. Ungefär som finlandssvenskar, sa jag. Då visade det sig att han hade varit gift med en finlandssvenska och visste om det där att de även om de inte pratar som svenskar, är de ofta grammatiskt bättre än svenskar på ....vad ska man kalla det "ursprunglig svensk grammatik". Skulle du säga att finlandssvenskar är mer svenska än finska? Svenska - absolut, sa han. -Själv har jag det problemet att jag inte känner mig som tunisier längre när jag åker "hem" på semester, sa taxichaffören. Det känner jag igen.

Men flygplanet det såg snarare ut såhä:

Otrevligt telefonsamtal förstörde nattsömnen men Vita kom upp ur sängen i tid och kom iväg med flyget ner till Storstan - äntligen. Nu är Vita lugn i magen igen.

Nu strosar Vita iväg mot flygbussen......stros.........