Jag somnade i soffan igår efter middagen som förutspått. klockan var nog inte mer än 20.00 Jag hörde inget sport-tjoande alls utan kurade bara ihop mig som en katt och slocknade.Jag pratade i sömnen, som jag brukar och vaknade då och då och frågade om olika verktyg som jag behövde i mina drömmar - oboy är jag konstig eller? Kl 01.00 blev jag väckt och älsklingen frågade om inte sängen var ett bättre alternativ. Jag klev upp och borstade tänderna och somnade innan jag landade på kudden. Min älskling är förundrad....vadå insomnia? Nu är det väl såhär......den senaste tidens oro börjar ta ut sin rätt och Vita är kanske vilse i tillvaron och då blir man kanske tröttare än vad man tror är möjligt. Jag har t.o.m börjat måla mig för att iaf försöka se piggare ut. Jag som alltid har föraktat sånt och dissat det som "övertjejigt". Höstblåst gör inte livet lättare för en artritiker heller. Egentligen finns det årstider som jag helt enkelt skulle vilja sova bort. Vårvintern, när man förväntas vara glad och pigg pga solljuset men då Vita är tröttare än tröttast, höstblåstveckorna när det skär som knivar i lederna och mellandagarna som bara är utfyllnad. Torsdagar efter kl 09.30 kan jag också vara utan.