Direktlänk till inlägg 11 juni 2008
En hälsningsfras, som för andra människor skulle uppfattas som början på en interaktion uppfattas av min mamma som startskottet på en lång redovisning av vad hon har gjort minut för minut det senaste dygnet. Små saker som borttappade blixtlås och cykelturer blir till långa fruktansvärt tråkiga historier. Vissa gånger vill man faktiskt bara ha ett ”Hej” tillbaka.
(Jag) -Hej mamma!
(Mamma) -Vet du igår gjorde jag det, och det, och det.
(Jag) –Vad roligt (gäspar i smyg)
(Mamma) –Blablablablabla
(Jag) –Vad trevligt (tänker ”Åh nej inte nu igen”).
(Mamma) –Oj vad du ska ha det jobbigt, men jag har gjort blablablablabla
(Jag) –Vad fint, men du jag börjar få bråttom.
Jag har bestämt mig för att spira genuan i lovart och sätta en preventer guy på storen...och segla baklänges genom livet lite oftare. Jag har märkt att man kan säga nästan vilka obegripligheter som helst utan att folk synar. Jag har t.ex sagt att...
En (jovialisk dansk) ansvarig på Facebook sitter i Uppdrag Granskning och förklarar leende policyn för näthot med att det beror på om hotaren menar det eller inte. I Köttvärlden behöver man inte bevisa uppsåt om man t.ex. kommer med hot om våld eller...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 |
|||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | |||||||||
|