Jag tog den enkla vägen och tog en taxi hem, det är ungefär lika nära som hemma i Vita-staden så det blir inga stora summor. Först letade jag efter en bil från ett bolag där jag har kort men hittade inget så jag tog en annan, käne mig som en irriterad Storstads-bo när jag hoppade in i taxin och ifrågasatte hans rutt. "Varför tar du inte vänster där, det är ju närmare"? Sen sansade jag mig och kom ihåg att så gör inte en väluppfostrad Norrlänning så jag sa...jag menade inget illa jag brukar bara köra den vägen själv och det känns som att den är lite närmare. Sen började vi prata om ursprung och jag skulle aldrig ha gissat på att han var Tunisier, han hade snarare en brittisk/amerikansk brytning än den förväntade franska. Jag frågade om t.ex tunisier blir förstådda i Frankrike. Jag menar att vi läser brittisk engelska i skolan och kan ha svårt med amerikanska utryck och stavningar. Ja, fransmän tycker att vi pratar så bra franska rent grammatiskt. Ungefär som finlandssvenskar, sa jag. Då visade det sig att han hade varit gift med en finlandssvenska och visste om det där att de även om de inte pratar som svenskar, är de ofta grammatiskt bättre än svenskar på ....vad ska man kalla det "ursprunglig svensk grammatik". Skulle du säga att finlandssvenskar är mer svenska än finska? Svenska - absolut, sa han. -Själv har jag det problemet att jag inte känner mig som tunisier längre när jag åker "hem" på semester, sa taxichaffören. Det känner jag igen.

Men flygplanet det såg snarare ut såhä:

Otrevligt telefonsamtal förstörde nattsömnen men Vita kom upp ur sängen i tid och kom iväg med flyget ner till Storstan - äntligen. Nu är Vita lugn i magen igen.

Nu strosar Vita iväg mot flygbussen......stros.........

Jag läste på om Margareta när jag googlade runt utan att hitta min barnvisa och fick lära mig att hon hade en visa i sin repertoar under hela sin tid som artist och som hon lärde sig som liten i Västegotland och visan hette "Umeåmordet" - underligt, den har jag nog aldrig hört.. måste nog googla vidare. Det är iaf skönt med uppmärksamma bloggvänner som delar med sig av sina skatter.

Vid skorstenen sitter kolsvart en katt, ..ett morrhår hit och ett morrhår dit..

Hon ber om att få låna kjolen din i natt, för katten ska ut och dansa.

Katten ska ut i månskenets glans -sträcka och dra i kjolen hon ska-

Hon gör sig så fin från morrhår till svans för katten ska ut och dansa.

Rutsch! Opp i spisen med kjolen!

I källaren sitter klotrund en mus en framtand hit ..

Hon vill gärna låna skor uti vårt hus, för musen ska vagga barnen-

Och det tycker jag att musen ska få en känga hit..

För barna är säkert uschliga små och fryser på kalla golvet.

Rutsch! Ner i källaren med skorna!

I trädgården kråkan flaxar och far..en vinge hit...

Han ber om att få låna byxorna du har, för kråkan han ska spatsera.

Och kråkan han har det inte så lätt ..hej, hå och på med byxorna då-

För rätt som det är, det regnar en skvätt och då blir hon blöt om benen.

Rutsch! Uti trädgården med byxan.

Vid dörren där ligger hunden så snäll ..ett köttben hit ..

Han ber om att få låna tröjan din i kväll, för hunden är kall om magen.

Nu måste vi hjälpa hunden förståss .. vov vov hurra tröjan går bra-

För den som ska vakta huset och slåss får inte bli kall om halsen.

Rutsch! Ut till hunden med tröjan!

I sängen där ligger kudden så fin ..sängstolpar hit..

Och ber om att få låna flickungen min, för kuddstackarn ligger ensam.

Men nu må ni tro att kudden blev gla..- ett täcke hit..

Så sov nu en blund och ha det så bra! Så sjunger vi mer imorgon!

Bums ner i sängen med ungen!

Nu har jag skickat en förfråga till Västerviks visarkiv : vissamlingarna@vastervik.se för att se om de kanske kan hjälpa mig med visan....tänkte att nu när jag är mormor så får man ju börja öva upp sånt igen. Jag kan ju inte gärna börja med rap på en gång - tror inte att jag skulle kara det ens. Pappan får greja sånt.....jag ska nog köra med Margareta Kjellberg och Felix Körling, Alf Pröysen och.....jodå vi har en visskatt för Brevis jr också.

Läste Gillas blogg om Margareta Kjellberg och minns en visa av Alf Pröysen som jag sjöng för mina barn när de var små. Det handlade om ett barn som skulle gå och lägga sig. Jag kommer bara ihåg fragment "Sänstolpar hit och sänhstolpar dit " "Och kuddstackarn ligger ensam". Vita som brukar ha ett sånt minne för texter men här är det stopp. Finns det någon som kommer ihåg texten?