Alla inlägg den 3 november 2007

Av Vita Brevis - 3 november 2007 21:59

Jag har tillbringat dagen med att bringa reda i min mammas och mina barns och mitt barnbarns liv. Barnbarnets önskan var mat och ännu mera mat och mammas önskan var 4 generationersfoto. Mamma och lill-Vita hade inte riktigt samma prioritet men vi hade väldigt roligt när vi försökte tillfredsställa bådas behov. Vi andra räknades liksom inte. Det var ungefär som sonen sa när vi gick ut till bilen - tänk att en människa kan ta upp all space i ett hem när det finns en nyföding som är sötast i världen. Ja, mormor har inte riktigt samma prioritering.....När hon har ett projekt så är det prio 1....sådetså - hungrig prematur eller inte. Vi fick några sköna foton iaf. Mamma försökte få mig att släppa ut håret och se ut som en normal mormor men den enkla gick jag inte på. Nu är nästa projekt att få lokaltidningen att ta emot henne fyragenerationersfoto så hon får stoltsera som mormorsmor - och jag håller med henne, det är ganska stort.

Av Vita Brevis - 3 november 2007 12:16

Du som låser om dej försiktigt och sen väntar på nåt gott,
du vill vinna högsta vinsten fast du inte har köpt nån lott.
Om du vill att det ska hända som förändrar och skakar om.
Så håll alla dörrar öppna så får du minnen
du aldrig kommer från.
Dom kan vänta där bakom hörnet att du själv ska komma dit
eller bara drämma till dej så du aldrig blir dej lik.
Katastrofer eller under eller livets längsta skratt.
Så håll alla dörrar öppna för det finns stunder
du själv kan ta ifatt.
Varje gång jag stack fram hakan efter livets karamell,
fick jag alltid nåt tillbaka i form av en kyss eller en smäll.
Om jag växer eller går sönder står jag ändå inte still.
Så håll alla dörrar öppna så att livet kan nå mej när det vill.
Så håll alla dörrar öppna, låt det blåsa i ditt liv.
Och låt vara att det smäller, bara det inte går spårlöst förbi.
Det är livsfarligt att leva man kan faktiskt rentav dö!
Så håll alla dörrar öppna, för en dag är det dags att ta adjö.
Ja, håll alla dörrar öppna för nyfiken vill jag inte dö.

Av Vita Brevis - 3 november 2007 12:14

Du jublar att du älskar mig, det kvittrar om vårt liv
som om det var en påse full med lördagsgodis i.
Men jag vill börja bakifrån i ärlighetens namn
så vet du var du har mig  om jag stannar i din famn.
Vill du bli min soptipp där jag får känna mig som skrot
där jag kan vräka ur mig sånt som ingen annan tar emot?
Jag skulle känna mig så trygg någon höll mig om min rygg
inte bara när jag är glad och tjusig. Så vill du bli
min soptipp så vill jag bli din.
Att älska mig när allt går bra det är nästan slöseri,
men vilken påse lägger jag mina bedrövligheter i?
Men glädje vill ju alla ha, så jag ler och håller med
och hoppas på en vacker dag när jag inte är så feg.
Så vill du bli min soptipp och tycka om mig som jag är,
så ska du se att skrotet har något mer som följer med.
I så fall är jag fylld till brädden och jag vill se dig
slicka grädden och du spottar inte ut bottenskrapet.
Så vill du bli min soptipp så vill jag bli din.

Av Vita Brevis - 3 november 2007 12:13

Är du skrämd av mörker du som är rusig om våren och sörjer
när sommarn är slut, men har du tänkt på att mörker har en
samlande kraft, ger särskild gemenskap som många aldrig har haft?
November min vän, vattnet stannar, det blir stilla över sjön.
November min vän, marken längtar att få vila under snön.
Mörkret gör mig trygg som en vägg gör mig trygg, välkommen hem,
november min vän! Tätt intill varann värmer sig Nordens barn
tillsammans igen, november min vän.
November min vän, nakna grenar lyser röda på en rönn.
November min vän frusna fingrar plockar lingon under snön.
November min vän, en sak vet jag och det händer varje år.
November min vän, när du går blir det mörkare ändå
efter dig när du går.

Av Vita Brevis - 3 november 2007 11:33

Om du påstår att jag bedrog dej, så är det fantasilöst
sagt. Nej, det var så att jag var så frusen och ledsen
och vilsen och hans röst var så mörk och tjusig
och vänlig i telefon.
Ja, man kan säga att han förförde mej innan vi hade
träffats. Ja, det var bara att slicka i sej och tacka och
ta emot. Frusen flicka hoppar lätt i galen tunna, vilsna
människor går oftare på en nit. Ensamhet och längtan gör oss
lite dumma, man hoppas på ett under innan man trillar dit.
Jag gick ju dit då, med mina löften och drömmar om lyckan och
första gången jag såg hans ögon, så borde jag ha förstått.
Det var så fel som det kunde vara,och vad tror du jag gjorde?
Jag svara ja på hans prat om kärlek och nickade och höll med.
Och detta pågick i flera veckor, jag sålde mej billigt. Det var
det värsta jag varit med om, min ensamhet var total. För du
behandlade mej som om jag var lycklig med honom och jag ljög
för oss allihopa, men mest svek jag mej själv. Så om du påstår
att jag bedrog dej, så är det bara delvis sant.

Av Vita Brevis - 3 november 2007 11:23

Vita fick en present igår....Barbro Hörbergs CD En samling sånger - den första remastrade samlingen. Hon gick bort för över 30 år sedan, men hennes musik är ständigt efterfrågad och lever vidare. Barbros jordnära texter om relationer och verkligheten präglar hennes personliga låtar, som är en blandning av progg, visa och pop. Hennes allra mest kända låt, Med ögon känsliga för grönt, finns naturligtvis med på samlingen.

 


1. Med ögon känsliga för grönt 2. Den enda sommaren 3. Gråt i gräset 4. Långe Bengt 5. Frusen flicka 6. November min vän 7. Seva 8. Sommarö 9. Kände du kylan 10. Min väninna Siv 11. Det var en tjusig tid 12. Jag älskar en kille som ingen annan tycker om 13. Man får betala för sej här i livet 14. Gamla älskade barn 15. Störst av allt är rädslan 16. Blåsvart tango i Roslagen 17. Vill du bli min soptipp 18. Ja hej... 19. Håll alla dörrar öppna 20. En gång hörde jag en melodi 21. I hans frömmande famn 22. Oändlig vals
Av Vita Brevis - 3 november 2007 11:02


"Jag vaknade vid att solen lyste på mig.
Genom fönstret, som stod öppet, kom en vind.
Sommarns ljus och dofter, alla kunde nå mig,
och i kudden fanns ett avtryck av din kind.

Och jag visste, i det ögonblick jag vaknat,
att för mig det hänt, det som vi talat om ibland.
Och jag önskar att du får allt som du saknat
om en gång du skulle nå ditt Samarkand.

Över ängen gick jag. Sommaren, den fanns så nära.
Allting levde - om än allt liv är blott ett lån.
Jag höll tillbaka mina rop på dig, min kära,
ty jag visste du var långt, långt härifrån.

Ja, jag grät i nätterna, så klara.
Ändock hoppas jag du når ditt drömda land
och att någon blir för dig vad jag ej kunde vara,
när en gång du når ditt eget Samarkand.

Om du nånsin kommer fram till Samarkand..."

Av Vita Brevis - 3 november 2007 10:27

Sorg kan se ut på många sätt. Själva den omständigheten att han dog på hösten känns på något vis "rätt".....när han hade kämpat länge och hjärtat slutligen ger upp så var hösten nog rätt årstid, tror jag.

Presentation

Fedjit

Arkiv

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5
6 7 8 9 10
11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30
<<< November 2007 >>>

Omröstning

Vad föredrar du?
 Pest
 Kolera
 Ghost whisper

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Länkar

RSS

Fråga mig

3 besvarade frågor

Skapa flashcards