Direktlänk till inlägg 20 november 2007
Hade ett samtal om skillnaden mellan att skriva privat eller att skriva personligt....alltså med ett personligt tilltal. Det är en jädra skillnad. Jag frågade några jag känner om jag skriver för utlämnande men ingen som jag litar på tycker det. Jag vet inte om det är att skriva privat eller personligt men jag skulle ju helst vilja att det uppfattades som personligt. Man kan skriva privat utan att vara ett dugg personlig också....men det är nog inte Vita-stil, tror jag. Jag gör omskrivningar och försöker att inte lämna ut människor och skarvar med "sanningen" men oftast för att få frågeställningen i ett sammanhang. Men det är ju frågeställningen som är det personliga och inte huruvida jag hade samtalet med min syster eller med en granne eller en giraff?
I min yrkesroll har jag funderat mycket på det där med privat och personlig och där skulle det vara dumt att vara privat - men det skulle vara lika dumt att inte vara personlig. Med kollegorna är jag privat med en men personlig med de andra. Man bör nog ha lite fingertoppskänsla om man är lite eljest i sin syn på "livet, universum och allting".
Jag har bestämt mig för att spira genuan i lovart och sätta en preventer guy på storen...och segla baklänges genom livet lite oftare. Jag har märkt att man kan säga nästan vilka obegripligheter som helst utan att folk synar. Jag har t.ex sagt att...
En (jovialisk dansk) ansvarig på Facebook sitter i Uppdrag Granskning och förklarar leende policyn för näthot med att det beror på om hotaren menar det eller inte. I Köttvärlden behöver man inte bevisa uppsåt om man t.ex. kommer med hot om våld eller...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 |
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
|||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||||
|