Jag har klagat på mina nya grannar i ett tidigare inlägg. De bråkar och skriker och kastar grejer på kvällarna så det är en ren fröjd.... eller kanske ändå inte.

Igår gick Vito och sa till dem på skarpen - han är bra på "på skarpen".

Killen öppnade dörren och hallampan svängde fram och tillbaka när Vito talade om att nu får det vara nog.

Då säger killen:

Jamen vi leker - vi kanske lekte lite för högt....och sedan flinade han.

Vito var inte inställd på en dialog utan ville bara få ur sig irritationen och vända på klacken efteråt. Han blev väl...kanske inte ställd - för det blir han sällan men han blev lite förbryllad. 

Hur ska man tolka det här då?  Det låter inte som lek, det vi får höra på kvällarna, och inte ens Carmina Burana eller Van Morrison på hög volym hjälper det minsta

Jag har blivit utmanad och jag har blivit kallad "stilist" i ett och samma blogginlägg av Nonsensakuten och det är precis vad jag behöver idag - man kommer långt med lite fjäsk! Först trodde jag att det var bara 8 saker men det är ju för tusan 5x8 saker det tar tid - jag återkommer.

Och förresten, det är inte bara Stockholmare som stressar - se bara: