Förra året var jag med kollegorna och såg Kaj Pollak i ett fullsatt Folkets hus. Jag var skeptisk mest för att jag hade hört killing-gänget skoja om "en helfestlig kväll med Kaj Pollak". Jag visste inget om honom mer än att han skulle prata om glädje - och det var ju som sagt en personal-grej. Jag visste ju också att han har gjort den där upphaussade filmen som blev Oscarsnominerad men som är den värsta pekoral jag sett och som jag aldrig kommer ihåg titeln på. När jag insåg att den skulle skickas till Hollywood så fick jag rysningar.

Vi satt alltså med säkert 1000 personer, mest kvinnor i en fullsatt lokal och jag vred mig i stolen av pinsamhet. För det första när man ska prata om glädje så bör man väl snarare utstråla glädje än att fnittra när man pratar om allvarliga saker. Jag tror inte att det bara beror på att jag är en skeptisk norrbottning i grunden - att det här med Kaj Pollak blev en så traumatisk upplevelse. Företaget hade alltså betalat några tusen kronor minst för den här dagen och det var bara strunt och fnitter och det kändes som att bokförsäljningen i pausen och lanseringen av hans nya bok var det som var det riktigt viktiga. Nu kommer jag förmodligen att få ett helt koppel av Pollak-fans efter mig men som sagt.....eller som UnderCover sagt - det här är min blogg och jag skriver vad jag vill här.

Vita kommer förmodligen att återkomma till både snälla boken och snälla mannen många gånger för när man hittar en bok som berör därför att man själv har samma funderingar så händer det något. Lite som när Emil i Lönneberga och Borgmästarens son Gottfrid träffades första gången - "de kände att de var av samma skrot o korn". Einhorn känner det väl knappast men jag känner igen både skrotet och kornet.

Igår när jag kom till sidan 174 i boken Konsten att vara snäll så blev jag så lycklig så att jag skickade iväg tre sms. En till en människa som verkligen är snällast i världen, en som har fått uppmaningar av sin terapeut att lära sig att släppa ut sin ilska och den tredje till min exman som tyckte att rensa luften var bra och som "rensade luften - sin luft" med sin vrede under flera år. Yippee jag hade rätt hela tiden läs boken - konflikter är av ondo! ungefär så skrev jag.

"Ibland sägs det att konflikter är konstruktiva att det är nödvändigt och vktigt med gräl och motsättningar - att det ger oss en möjlighet att växa och att utvecklas. Jag håller inte med. Konflikter är, enligt min uppfattning, destruktiva..........Men konflikter där två människor blir arga på varandra förstör mer än de bygger upp. Därför finns det i regel bara förlorare i konflikter. Det enda vi kan lära oss av konflikter är hur vi undviker dem i framtiden"

Stefan Einhorn

Rensa luften är för amatörer och jag undanber mig att få min luft rensad för min luft blir bara förorenad när du rensar din/vår gemensamma luft.

Jag har nu alltså läst boken Konsten att vara snäll och kommit fram till att det finns en man som är några år äldre än mig och som levt ett helt annat liv och som kommit fram till precis samma slutsatser som jag. Hur höga är oddsen för det? Jag stannade ju ett tag runt hans funderingar om reciprok generositet och nu här i slutet kommer det igen det jag har tänkt och tänker.....Det man ger, det har man igen på det ena eller det andra sättet. Man är inte skapt att vara generös mot ett håll för att få något tillbaka den vägen - man är skapt att vara generös med det man har och det resulterar i att man får tillbaka någonstans - ibland där man inte har väntat sig det alls.

Vänlighet är svår att ge bort för den ges oftast tillbaka

Mark Ortman

Gnothi seauton - Känn dig själv

Vernblom en svikare för vissa och en hjälte för andra - som UnderCover. En annan som man inte riktigt kan placera i ett givet fack är Mikael Rehnberg mannen som 2006 - var kung  men 2007 - en Marklund!

För en människa som inte är från Norr- eller Västerbotten kanske det inte säger någonting alls men för oss är en Skellefteåbo en som ofta heter Marklund eller något liknande, Dessutom är en Skelleftebo en typ som inte är riktigt säker på om tiden går snabbare när man blir äldre..... 

Hade ett intressant samtal om vrede idag och ser att DrPhil handlar om samma sak.....människor utan impulskontroll. Det är vad jag menar med vrede iaf. Jag är rädd för vrede. Vrede är inte att bråka eller argumentera eller att föra sin talan - vrede är ett sätt att från ett håll sätta stopp på kommunikation.....och därför är jag rädd för vrede för jag gillar att kommunicera.

Läste hos Gilla som fått sig en funderare när hon läst Ruths omröstning om vad en blogg ska innehålla. Jag kan ju ibland tycka som Gilla.....att man skriver som en kratta men jag ser det ju som att jag skriver om mitt liv och det som intresserar mig, sånt jag skrattar åt och sånt jag irriterar mig på och små klurigheter som jag får från mina vänner. Jag vet inte om jag skulle vilja veta varför människor läser min blogg för det gör de ju bevisligen. Jag kan ju bara önska att det antingen är väl formulerat eller att det känns att det är skrivet med hjärtat. För några kanske bloggar som mina är ungefär som en del amerikanska tv-filmer "based on a true story". Det här är sant och det händer i realtid. Ibland har man bloggtorka och lägger in en massa bilder men det är väl också "på riktigt"....när man är spirituell och föreslår Björn Ranelid en alternativ karriär så kanske man kan så ett frö (helst hos Björn Ranelid, då).

Men annars så tror jag att bloggar kan handla om vad som helst och om jag träffar på en människa som skriver på ett sätt som berör just mig, som exempelvis Gilla, så återkommer jag