Idag är det dan före doppare-dan (inte för att vi ska doppa så mycket imorgon). När jag var liten var den här dagen den viktigaste dagen på året. Grejen med julen tror jag är förväntningar. När man växer upp inser man att själva julklapperiet är ett utbyte av varor och en massa papper som ska återvinnas. Sedan kommer barnen och man ska skapa nya förväntningar och tindrande barnaögon. Nu ska jag skapa jul med lagom förväntningar med två vuxna söner. Våra förväntningar är förmodligen alldeles lagom och det är inte överdrivet åt något håll. Vi har en liten julklappshög och pga att mitt immunförsvar löper amok för ingenting så har vi skippat julgranen.....skönt!

Det finns företeelser som "får" vara folkliga utan att det stör. På spåret är en sådan. De flesta program kommer till en punkt när det känns så uttjatat så att man tycker att någon skulle ta ansvaret för att lägga ner dem. Av någon anledning verkar den punkten aldrig komma för Oldsberg. Jag har förstås funderat på om det här är något personligt/privat för Oldsberg är så lik min avlidna pappa både till utseende och humor. Det skulle kunna vara så att jag gilar På spåret för att det är som att bli påmind om pappa på ett bra sätt varje säsong. Tittarsiffrorna talar dock emot - senaste avsnittet sågs av 2.5 miljoner människor så det kan inte vara bara jag som känner såhär. Han har i vår tid, med massor av kanaler att välja mellan, blivit en ny Hyland. Lennart Hyland hade det lite lättare när det bara fanns en kanal men det verkar vara en lika blandad publik. Man kan slita sitt hår i förtvivlan  för att komma på den där gåtan som alltid kommer i början av programmet. I fredags satte jag den på en gång! Herrgårdsslut - Ostende...kände mig tok-smart i flera minuter. Min barnsliga förtjusning över varje anledning att "idka" frågesport hjälper nog till.

En annan underlig folklighet är Schlagerfestivalen. Efter Beatles med Forbes 1977 såg jag inte festivalen på flera år - inte förrän barnen började vilja hänga med. Vita var med under bojkotten, Alternativfestivalen och Doing the omoralisk schlagerfestival och tyckte verkligen att det var skräp......det är så mycket lättare att vara kategorisk som ung. För 10 år sedan var det fortfarande inte riktigt comme il faut att titta på schlagerfestivalen - utom om man tillhörde "den glada gemenskapen" (gay community). Sedan blev det mainstream och nu de senaste åren har det vänt igen, känns det som.....det har blivit så folkligt så det är inte längre möjligt att titta på det och samtidigt vara ironisk. 

Tur att man har unga vuxna barn.....annars hade Vita svävat i visshet om en massa viktiga saker i livet. De är verkligen en kunskapskälla. Vita trodde t.ex att indie-musik var ungefär som indiefilm - independent - och motsatsen till folklig och festlig. Så är det inte längre, tydligen. Min nya favorit Leslie Feist genre ska vara indie men begreppet säger mig inget längre. Svaret fick ag av sonen först - jamen mamma indie är ju mainstream nuförtiden! Jaha. Sen hittade jag en artikel i DN som förklarade saken mer ingående....eller förklarade och förklarade - döm själva:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=579859