Jag har en massa saker som jag skulle behöva oroa mig för men jag lever ett liv som jag inte är speciellt missnöjd med. Jag blir snart projektlös men det dök ju upp en annan väg att gå så det löste sig fram till nästa vägkorsning. Jag vet att jag inte skulle stå ut med vissa arbeten. För vissa skulle mina osäkra uppdrag vara rena pesten men jag skulle dö av tristess och göra ett dåligt jobb om jag t.ex jobbade i en affär eller satt med administrativa uppgifter hela dagarna. Det där att veta att varje dag ser likadan ut som den föregående skulle förmodligen få mig att tappa förståndet helt.

Jag har en god vän som äger en affär som har öppet varje dag och jag ser  det där från mitt håll: att vara låst hela tiden utan möjlighet att utvecklas.

Nu börjar han må riktigt dåligt och oroar sig dygnet runt och jag har mina aningar men vem är jag att säga att det kanske kan bero på att han behöver vidgade vyer, använda hjärnan. Sånt här är svårt - jag kan ju inte se det bara från mitt håll för jag skulle aldrig försätta mig i den situationen därför att jag inte är en försäljartyp och därför att jag gillar att lata mig emellanåt. Därför är det nog bäst att inget säga och bara låta det vara.

http://www.judgejudy.com/home/home.asp

Jag är helt fascinerad av Judge Judy, det är något med den kvinnan som gör mig väldigtimponerad...logiken förmodligen. Hennes intelligens är charmerande. Jag gillar när hon säger till en kvinna som är van att spela på sin charm eller sin skönhet: Jag tycker inte att du är varken söt eller charmig. Håll dig till saken! Kvinnor lär sig tydligen ett sätt att lägga fram sin sak på ett känslomässigt sätt som måste vara väldigt irriterande för en logisk människa som hon. Om vi bortser från ren dumhet så är det ju faktiskt helt irrelevant om man lägger fram sin sak med charm - det är sakligheten som är viktig.

Jag läste på hennes offociella hemsida att hon har hunnit med att uppfostra fem barn - det kräver nog en ådra av salomonisk rättvisa, det också.

 Jag somnade om efter min tidiga bloggsession imorse och vaknade av en stor kram, nygräddade plättar och latte....jag tror numera att det är de små gesterna som är trixet med att klara av livets bergochdal-bana.

Nu är jag hemma igen och nya tag ska tas med både avslutningen av mitt projekt och krafttag mot sonens vårdcentral. Om jag skulle ge någon ett gott råd så skulle det vara att undvika att bli smittad av bältros. Bältros är en lömsk sjukdom som plockar ner immunförsvaret i atomer verkar det som. Sonen har egentligen inte varit frisk sen december ifjol, han fick bältros lagom till jul. Själv hade jag influensan men den konvalecensen är ju överblickbar. Det är väl kanske tur att man inte vet vad livet har i beredskap för det hade inte varit roligt om vi hade vetat att sviterna av bältrosen skulle fortsätta såhär länge.

Men nu är jag hemma och det är ungefär samma väder som i storstan, kallt och grinigt men med lite ljus som reflekteras i snön. 

Jag skyller på min lillasyster som har en otrolig förmåga att komma ihåg korta fräckisar.

Två män stod på varsin sida av ett villastaket och den ena säger:

- Om jag ligger med din fru, blir vi släkt då?

- Nej, men vi blir kvitt!

Undrar om man skulle sova bättre i en sån här säng?

Iband önskar jag att jag sparade mina msn-konversationer för igår hade jag en fruktansvärt roligt samtal om ordet diminutiv, hur det nu är möjligt. Min älskling sa att han gjorde två saker samtidigt: fikade och chattade - "Jag tror bestämt att det kallas att ha en diminutiv förmåga"...han känner till min olust inför fenomenet simultankapacitet så det var bara för att retas. Diminutiv förmåga - du har en liten förmåga, frågade jag? Ja, fast en bra liten förmåga. Gässling är en diminutiv form av gås och fossing av fot. Vad är då mässling? Om man tänker sig att en officersmäss är en stor oredig grupp av människor så är mässling en mindre mysigare grupp av soldater, svarade han, som för övrigt vantrivds i lumpen. Man kan spinna vidare på det där hur långt som helst och det gjorde vi....och kul var det.

Jag vill inte vara ekivok mer än nödvändigt men uttrycket "Bättre en fimp i krattan än...." kanske är bekant. Jag förstod inte förrän igår att krattan i det här fallet betyder handen. Jag är ju trädgårdsmänniska i grunden och har alltid tänkt mig en kratta och tyckt att skämtet i sig är roligt men jag har aldrig tänkt på att det betyder en fimp i handen. Det kan ju te sig lite småkorkat men jag tycker att det är roligt att komma på att jag inte har förstått saker som de ska förstås, egentligen. Fick också veta att hummern är ett annat gammalt Stockholmskt ord för krattan - what do you know? Hummer, som bilen ungefär *s*.